Besatt av THE HAUNTED ”rEVOLVEr”

Det här är en text som stundtals är lite jobbig att skriva.
Utlämnande.
Det är också en text som är relativt kort för att vara i serien Besatt, men så blir det under denna serie. Ömsom mycket långt, ömsom kortare.
Nå.

2003-2004 var ett turbulent år, privat sett, för undertecknad. Under detta år hann jag nämligen med att göra misstaget att gifta mig, och sedan inse att det var just ett misstag och att jag borde gått åt andra hållet egentligen – samt ta konsekvenserna av den insikten och avsluta förhållandet och äktenskapet. Det gör man inte i en handvändning emotionellt sett, och det innebär att det var ett ruggigt tufft år at gå igenom.

På arbetet var det max koncentration och full prestation som gällde (en del har kanske svårt att prestera på jobbet när det stökar privat, och möjligtvis skulle jag vara en av dem om det hände nu, men då var det snarare en skön ventil och en plats att vara på där jag INTE behövde befinna mig i just konsekvenserna av min nyvunna självinsikt), men privat rasade världen.

Jag hade i ett försök att fly från begynnande konstiga undermedvetna tankar övertalat mig själv att bara vi flyttade från Stockholm så skulle allt lösa sig, men det visade sig vara ur askan i elden.
Istället jobbade jag kvar i Stockholm men var bosatt i Gävle. Pendlade, ibland varje dag och ibland med övernattning i en liten skrubb jag hyrde. Det innebar förstås en herrans massa timmar på egen hand, med bara de där gnagande tankarna och känslorna som sällskap.
Jag kallade den där skrubben för akvariet, eftersom det bokstavligen var så litet att det var ett enda fönster längs precis hela ena väggen, och det fönstret stod i vinkel med grannarnas vardagsrum – alltså, de hade mig som i ett akvarium.

Där och då förändrades mitt liv för alltid – till det bättre, skulle det visa sig, men det är sant som man säger: det är alltid mörkast innan gryningen.
Det finns två skivor som står ut och som spelades konstant i det där akvariet.

Den ena är ”Leviathan” med MASTODON, och den andra är den på bilden ovan.
”rEVOLVEr” med THE HAUNTED, med ett i sammanhanget mycket passande namn.

Jag spelade MASTODON mest, och vid flera olika tillfällen, men det är THE HAUNTED som ska lyftas fram. Anledningen till det är att den kom att spelas vid speciella tillfällen, och just då var det bara den som dög.
Vi pratar om timmarna efter ett bråk, eller timmarna efter en session hos terapeuten. Jo, jag gick till en terapeut efter ett tag, och anledningen var enkel – jag tröttnade på att slita på mina nära relationer i övrigt. Att inte bara få vara en brorsa eller kompis, utan hela tiden fastna i ett behov av att behöva bolla och reflektera känslor med de där kompisarna.
Det höll på att förtära mig, eftersom det blev som ett gift. Aldrig var jag ”vanlig” i ett privat sammanhang, så jag gick till en terapeut. KBT, Kognitiv Beteende Terapi.
Rätt bra till att börja med, men det fick också till effekt att jag var vansinnigt arg efter de sessionerna. På mig själv, på mitt ex, på hela situationen.
Och då var det ”rEVOLVEr” som gällde, på jävligt hög volym.
Ibland medan jag låg på rygg och bara smälte allt jävleskap (läs det där ordet nogrannt, det har med orten likamycket som tillståndet att göra), ibland medan jag körde ett eget träningspass hemma till jag i stort sett spydde och inte kunde stå upp längre.

No Compromise, 99, Abysmal, All Against All – hela låtlistan var som skräddarsydd för att släppa ut ilskan.
Så småningom avtog ilskan. Jag började, efter 6-7 gånger hos terapeuten, misstänka att det var mina pengar hon var ute efter och strök hela upplägget.
Behövde det inte längre.
Gryningen kom, så småningom.
Jag flyttade ut från akvariet, in i en nybyggd lägenhet (via en månad på soffan hos brorsan, ett arrangemang som jag är evigt tacksam för) och började klättringen upp ur ett djupt emotionellt hål.
Det är en annan historia, förstås, ackompanjerad av andra skivor…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.