Månadens Dead Man’s Hop-profil: Ian ”Lemmy” Kilmister

Så gick en legendar ur tiden. Lemmy, en av de största karaktärerna som guldkantat musikindustrin, har lämnat oss. Han gjorde det förstås precis som man kunde förvänta sig – han stod på scen in i det längsta och vägrade att vika ner sig eller klaga. Enligt utsago avsluta han med ett karakteristiskt ”hej då, fuck it” innan han somnade in, och precis som väntat hyllades han stort av en hel värld i samband med den direktsända begravningsceremonin. Budskapet var precis som i livet: fortsätt rocka, turnén fortsätter nu på ett annat plan än detta jordiska.

Det blir med andra ord inga speciella omröstningar eller förslag till den här månadens Dead Man’s Hop-profil, då det tycks oss helt givet. Må så vara att Lemmy enligt utsago föredrog andra drycker än öl (rosévin har jag för mig var favoriten när det gäller druvans dryck… men mest förknippas han förstås med Jack Daniels), men det spelar kanske mindre roll. Vi pratar ju trots allt om en profil som inte går att blunda för. För någon. Jag har aldrig sett mina flöden i sociala media fyllas med så många oväntade hyllningar som i samband med att nyheten kablades ut. Människor som jag förknippar med schlagerfestivalen eller (gud förbjude…) Takida har lagt ut taggar om ”R.I.P Lemmy”, och det är kanske ett av de tydligaste tecknen på hur hans charm och karaktär hade förmågan att slå igenom bruset. Ordvalet i ingressen är medvetet, han var en av de största karaktärerna inte bara inom hårdrocken, utan hela musikindustrin, och egentligen är det nog bara Ozzy Osbourne som har en liknande ställning.

Den torra faktan om den här figuren är som vanligt enkel. Född -45 i England (och blev således 70 år), fick sitt genombrott med HAWKWIND och tog sig sedan vidare och startade det band som skulle göra honom odödlig – MOTÖRHEAD. Med Lemmy som centralfigur på sång och bas skulle de komma att influera en kommande generation av musiker genom sin smutsiga blandning av hårdrock, rock och punk. Han var antagligen lika känd som ökänd, och med sin hatt och sina vårtor hade han en uppsyn av ständigt bus, något som inte sällan gavs uttryck i hans förmåga att leverera citat och slående oneliners. Bilden som pryder denna enkla text är en fin sammanfattning och porträttering signerad Mat Hayward och är stulen från Vegas Seven, och jag tycker den är fantastisk. Svartvit, på scen, i fokus med att framföra sin musik. Att rocka arslet av världen.

Sällan har vi sett en man vars integritet och karaktär varit så stor. Han har gästat så många projekt, hjälpt så många akter (inte minst har han varit en förkämpe för att lyfta fram tjejer inom rocken) och ändå stått så stadigt med fötterna på jorden. Sällan har vi sett en man som levt så tydligt för rock’n’roll. Och kanske får vi aldrig mer se dess like.

Månadens Dead Man’s Profil är självklar. Skål Lemmy. Tack för tiden och lektionen!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.