Nu Spelas: DISILLUSION ”The Liberation”

Det är nog en tre-fyra-fem veckor sen jag fick det här tipset av kompisen Per, med crowdfundade DISLLUSION. Det är en skiva som jag sedan dess lyssnat på i omgångar, och delat med flera andra vänner i min tur – men jag kan egentligen inte bestämma mig för om det är genialiskt eller bara… inte det.

Stundtals är det här nämligen nästan banalt, bara för att två minuter senare i samma låt vara så fantastiskt bra och vasst att tårarna nästan trillar för att det träffar så rätt. Och det är en skiva som verkligen behöver sin tid, dels för att det är komplex musik, men även för att den är ganska lång. Flera av spåren är långkörare, så totalt klockar de 7 spåren in på sammanlagt 57 minuter progressivt metal/rock/..jag vet inte vad.

”The Liberation” hade dock från första varvet något speciellt som gjorde att jag var tvungen att återkomma till den (och köpa plattan fysiskt, som med all bra musik), så trots avigheten jag upplever så antar jag att jag är förtjust.

På något sätt.

Kanske.

Lyssna på exempelvis titelspåret så tror jag att du förstår precis vad jag menar. Stundtals briljant (refrängen!), stundtals… rätt ordinärt. Eller så har jag bara inte fattat de där transportsträckorna än, och hela klabbet är lysande?

En sak är i alla fall säker: tråkigt och ordinärt är det INTE!

1 reaktion på ”Nu Spelas: DISILLUSION ”The Liberation””

  1. Tackar för tipset, håller nog med där, har snurrat ett par varv vid olika tillfällen sedan tipset kom, men har lite svårt att greppa plattan. Jag får återkomma vid tillfälle.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.