Alltså… är det inte lite så att man kan längta tillbaka till den gamla onda tiden, så här i virusdagar? Du vet, när världsordningen riskerade att störas av kärnvapenkatastrofer och man kunde misstänka att regeringen dolde saker i hemliga anläggningar?
Jag tycker det. Och dessutom innebär den fortsatta floden av nya skivor som kommer förvisso ett gott och spännande tidsfördriv – men också en känsla av att det är riktigt fel, allting. Delar av livet ska liksom rulla på som vanligt, medan andra inte alls kan fortsätta. Band släpper nya alster eftersom det är planerat sedan länge (utom ENSLAVED då, som faktiskt skjutit sin kommande platta ”On Wings Over Utgard” till hösten) men turnelivet och konsertlivet är på paus. Livestreaming från studio och vardagsrum tar vid, och över allt ligger ovissheten.
När tar det slut? Kan man planera en vanlig sommar, eller ens höst?
Det vet man inte. Och då är det härligt att ta till en snuttefilt i form av den här skivan som är både en påminnelse om gamla välbekanta hot samt en alldeles fantastisk platta i sig. Varje riff sitter inmonterat i hjärnbarken sedan gammalt, och trots att det blev oavgjort mellan denna och efterföljaren ”Conutdown To Extinction” när de ställdes mot varandra i en Tvekamp för massor av år sen på denna blogg så vill jag hävda att detta är MEGADETHs höjdpunkt i diskografin. En skiva som förmodligen inte behöver närmare presentation egentligen, men som kanske kan förgylla även din fredag?
Nu Spelas den här höjdaren.