Tidig morgon. Rebellängeln i löpspåret, och eftersom klockan är innan fem och våren bara finns i solvärmen så är det kallt ute. Vantar och mössa, annars fryser man. Solen lyser på dagg och nästan nästan frostnupna ängar. Bedövande vackert, speciellt under löpturens gång då slingan följer vattenbrynet på den närliggande Albysjön i Tyresö och den stigande temperaturen får vattenytan att avge dimma och fukt. I lurarna: SÓLSTAFIR och deras ”Ótta”, kanske den skivan i världen som bäst harmoniserar med stunden och naturen. Lite av ett mästerverk, och i mitt tycke vassare än efterföljaren ”Berdreyminn” – men ska du djupdyka i dem så ska du nog läsa recensionerna som länkas till i meningen ovan istället.
Här nöjer vi oss att konstatera att islänningarnas säregna och vidunderligt vackra pop’n’roll är som gjord för ensam kontemplation. Hur låtar som Dagmàl, Rismàl eller titelspåretÓtta talar liksom direkt till hjärtat.
Det var kompisen Hellan som fick mig att ta upp skivan, ett trevligt slumpmässigt möte i vardagen som landade i en diskussion om musik och där bandet kom upp.
Den är… fantastisk. Vilken start på dagen!
Fanstisk platta!
Verkligen. En av de stora skivorna. Det roliga är att den liksom tycks bli bättre ju mer tiden går!