Rebellängeln Tipsar: PECTORA ”Untaken”

Okej, tänk dig in i följande situation:
Du är en medelålders, tunnhårig man som kämpar med ett jobb du egentligen gillar, samtidigt som du för en orättvis kamp mot ditt eget midjemått. På dagarna är du en kontorsslav/working class hero, på din lediga tid driver du en blogg som lyckas kombinera dina två intressen; öl och hårdrock. För att verka cool har du där tagit ett pseudonym, samma som din första e-postadress (Chief Rebel Angel!), men egentligen vet du att skrivandet är en stor del av din interna hälsokontroll, utan det skulle du sannolikt bli än mer odräglig. Tänk dig sedan in i läget att du har ett par favoritsviter och inlägg, sådana som du gillar extra mycket att göra. Tipsen du lämnar når sisådär 1000-2000 läsare, och även om du är nöjd med det så vet du att du saknar förmågan att skriva mer unikt och bra för att locka fler och att det därmed spelar mindre roll hur olika och udda dina texter är – det viktiga är snarare hur ärliga de skrivs. En annan sak som du verkligen brinner för är den årliga sammanställningen av årets bästa och mest framstående skivor, där du sammanfattar en mix av oväntade och väntade plattor som verkligen tagit dig med storm det gångna året.
Och så blir det höst, och samtidigt som du ser fram mot den kommande sammanfattningen så inser du att en del skivor som inte går att bortse från i årssammanfattningen inte finns recenserade, och att det liksom är åt helskotta för sent att göra det och vara ens det minsta aktuell.
Välkommen till Rebellängelns liv. Hur löser vi det här, tycker ni? 
”Untaken” med PECTORA är nämligen en skiva som spelats väldigt mycket under året, och som släpptes för så pass många månder sen att en recension så här års blir rent av löjlig… men det bara måste finnas en text som ger skivan sin plats i solen, och som vi kan länka till i den kommande årssammanställningen.
Enter: Rebellängeln Tipsar!

Danskarnas musik är okomplicerad. Det är klassisk hårdrock, och känns lite som METALLICA i tiden just efter den svarta skivan. (Okej, det är ju inte deras största och framförallt bästa period – men det ger en bra fingervisning om vilken sorts musik vi pratar om här. Faktum är att sångaren Kenneth Jacobsen stundtals har samma typ av vibrato som Hetfield för att dra känslan än längre.) Det fina med plattan är dock att den innehåller 8 låtar som alla är bra.Det är ju inte helt vanligt när det gäller skivor, men så är fallet här. No fillers, just killers. Och det gör det såklart lite knepigt att lyfta fram några speciella låtar att lyssna på eller framhålla sådär extra.
Ska man peka på tyngre och lite släpigare Haunted Memory? Snärtiga och riffdrivna Collide? Refrängen på The Fare? Öppningsspåret och tillika titellåten? Svårt, såklart, och kanske är det bästa att du lyssnar själv.
För det ska sägas med en gång – det är en helsickes stark debutskiva de fått ihop, grabbarna i PECTORA. Det här är ett band du vill ha koll på. Redan innan den kommande årsbästalistan…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.