November, och vi går dystert när det gäller Rebelängeln Tipsar. Precis som vanligt. Som du vill ha det. Och precis som vanligt och som du vill ha det så ska vi plocka fram en lite obskyr sak som passar årstiden, denna gång i form av enmannabandet SELBST från Sydamerika och deras färska ”Relatos De Angustia”, skiva nummer två i ordningen. Detta är som du säkert förstår av såväl sammanhanget som omslaget black metal, men det är inte den klassiska ”sovrums-black” som man kan förvänta sig av ett enmansprojekt – istället bjuds vi på rymd, episka anslag och en storslagen black metal. Det må vara lite oväntat, men resultatet är strålande och en skiva som verkligen flyttat in hos undertecknad vad gäller speltid och fokus.
7 låtar in alles, men då räknar vi med inledande Praeludium, och det är förvisso ett alldeles dugligt intro men som brukligt med sådana innebär tidens tand att de spolas efter ett par lyss ningar och man går direkt på kärnan. Deafening Wailing Of the Desperate Ones heter första riktiga spåret som visar vad den här skivan handlar om, och det är i sin tur precis var det så berömda skåpet ska stå. I hörnet tillsammans med underjordiskt sväng och ett satans episkt anslag.
Sedan radar SELBST (namnet betyder ju ”själv”, mycket väl valt!) upp den ena träffande introverta black metal-fullträffen efter den andra. Silent Soul Throes är så bra att jag tog med den i WeRocks ”Hot Or Not”, Sculpting The Dirtiness Of It’s Existence har den där ”MGLA-vibben” som är så bra och avslutande Let The Pain Run Through är kanske en av årets bästa avslutslåtar.
kort sagt – jag kan tänka mig få saker som passar bättre för mörka november än SELBST och deras väldigt inåtvända men episka black metal. ”Relatos De Angustia” är ett givet köp!