Recension: AC/DC ”Power Up”

Fredag den 13:e år 2020 – risk för trubbel? Kanske, men det finns motmedel. Som veteranerna AC/DC som idag släpper sitt 18:e fullängsalbum ”Power Up” och helt sonika ställer skåpet där de vill ha det. Kutym vid en recension är såklart att ha minst 5-6 varv med en platta, men idag ska vi vara lite våghalsiga och göra ett undantag. Rebellängeln har på morgonan manglat tre varv i streck med skivan, och tillsammans med bandets stringens i sitt sound (du vet – det låter AC/DC?) så är det ett bra fundament för att våga sig på en recension ändå. Tre varv i rad? Ja – detta är nämligen lite av en chock, för gosse: så här lekfulla, spänstiga och ”80-taliga” har inte AC/DC låtit sen.. ja… typ 80-talet!

Lite raljerande är det såklart, men helt klart äter ”Power Up” senaste plattorna ”Black Ice” och ”Rock or Bust” till frukost. Som helhet är den riktigt stark, och baske mig om det inte är vibbar av fornstora dagar runt -81 och fram mot -90, och det säger ju en hel del. Lyssna på versen i inledande Realize, inledningen till Witch’s Spell eller lekfullheten i Through The Mist Of Time så förstår du. Det är ett sätt att leverera sväng och rock’n’roll som bara kan ha AC/DC som avsändare, och det är knappt så att man behöver ha hört låten innan – den sitter ändå.

12 låtar, 41 minuter och egentligen är det inget spår som faller ur ramen. System Down är väl svagast medan det är full huggning om starkaste spår. Realize, Demon Fire, Wild Reputation, Money Shot… det finns flera som vill vara med i matchen, och framförallt är detta en platta sprängfylld med snygga, enkla och AC/DC-geniala riff och detaljer. Imponerande, att de här gubbarna skulle släppa lös ett monster till platta år 2020 är en överraskning av det positiva slaget. Tackarrrr!

AC/DC ”Power Up” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.