Rebellängeln Tipsar: WE SELL THE DEAD ”Heaven Doesn’t Want You And Hell Is Full”

Denna märkliga vår – inlåst i en bubbla stundtals, då arbete hemma låter roligare än vad det är – har WE SELL THE DEAD och deras andra platta ”Black Sleep” blivit en stadigvarande kamrat. den dyker upp med jämna mellanrum, och med tanke på hur pass lite uppmärksamhet den fick här på bloggen (visst, mer fullödig recension på WeRock men ändå) och hur bra det här bandet är så tycker jag att det är läge att ge dem mer plats i solen. Det ska vi göra genom att titta närmare på debuten, finurligt döpt till ”Heaven Doesn’t Want You And Hell Is Full”. Den här skivan har jag liksom återfunnit lite i samband med att ”Black Sleep” spelats så mycket, och omvärderat mina första tankar om den när den kom. Den är visserligen inte lika bra som just ”Black Sleep”, men det är en växare. Kanske är det framförallt en skiva som kommer mer från doom och mer mollbaserad och tyngre anslag, framförallt i början.
Den inledande trion Ëchoes Of An Ugly Past, Leave Me Alone och Imagine är förvisso inte något som får dig att tappa livsglädjen, men det är helt klart tyngre material än det sentida. Det är först i Turn It Over som bandet öppnar upp på glänt och släpper in ett luftigt ljus. Jag gillar det bättre, men kan sen ändå inte värja mig mot en låt som Trust. Herrejistaness, vilken låt! Mitt emellan ballad, groovig doom och klassisk hårdrock träffar den rätt i solar plexus och får en att tappa andan!

WE SELL THE DEAD är här Niclas Engelin (gitarr), Jonas Slättung (bas, en del sång), Apollo Papathanasio (sång) och Gas Lipstick (trummor), och att man senare bytt trummis (till Oscar Nilsson) och adderat Petter Olsson för att hantera keyboard separat kan såklart ha en del med det ljusare soundet att göra, men det är helt klart ändå samma band. Det där speciella svänget där man varvar in Apollos perfekt avvägda röst är ett signum som får fritt spelrum i en låt som Pale And Perfect, och man kan nästan inte lyssna på den utan att ryckas med. Perfekt leverans, rent av.
För övrigt finns skivan med två olika omslag, som du ser på bilden. Det vänstra har jag,, original och utgivet på e-a-r music 2018. Det högra och stilrena med samma bandlogga som uppföljaren hittar du på Spotify. Vilket man än föredrar är den gamla sanningen lika passande: det är innehåller som räknas.
Tack för sällskapet i dessa sociala distanseringens tidevarv, WE SELL THE DEAD! 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.