Chris Black är en produktiv man, med fler musikaliska järn i elden än undertecknad har intressen. Mest namnkunnigt och kommersiellt framgångsrikt är antagligen HIGH SPIRITS där han spelar trallvänlig och lättlyssnad melodisk hårdrock som angränsar till rock och AOR, men det finns en hel del pärlor i den digra produktionen i övrigt också. PHARAOH har fått sin plats i solen förr, likväl som DAWNBRINGER. Den här gången ska vi dock vara mindre komplicerade än förr. Plugga in gitarren och köra, liksom. Kanske kan det kallas en hyllning till MOTÖRHEAD mer än något annat, där PROFESSOR BLACK bjuder på låtar som Dance Of Death, Shakedown och Hired Gun på ett sådant sätt att det spontant är britternas ruffiga punk-rock som dyker upp i tankarna.
Och visst är det trevligt med en sån platta med jämna mellanrum? En sån skiva som inte innebär att man måste tänka alls utan bara kan trycka play och sen hänga med. Där du knappt behöver ha hört texterna förr eftersom de är rakt på sak och liksom gjorda för att sjunga med i? (Förutom kanske Don’t Talk To Me och Watch What You Say där främst den förstnämnda har en riktigt bra och fyndig storyline!) Det är exakt vad man får här. Pang på, liksom. 11 låtar på 35 minuter. Enkla men svängiga riff. Den låt som påminner mest om det melodiska HIGH SPIRITS är antagligen End Of The Line, så letar du ”klassisk” Chris Black-musik är det där du ska starta. Resten luktar motorolja, folköl och AC/DC. Typ. Herr Black tar själv hand om trummor, bas och sång på skivan, och Mark Sugar hanterar gitarren (utom i Bad News och Three Devils då Vanik gästspelar), och hela klabbet är inspelat At The Gates Of Heaven And Hell, som det står. Det är lite ruffig ljudbild, men så ska det ju vara. Okej, men inte klar. Utgivet på High Roller Records (såklart…) år 2018 och egentligen resultatet av en mans kärlek till rock’n’roll.
”I Am The Rock” kommer knappast att förändra eller rucka på din världsbild, men det är heller inte syftet. Det är lite som filmen ”School Of Rock”: det finns liksom inget slutmål eller endgame. Resan är det viktiga, och rock’n’roll behöver inte ha ett högre syfte än att… just leverera glädje och en stunds nöje.Lägg upp fötterna på bordet, sätt dig ner i soffan en stund och höj volymen. Du är värd det!