Recension: ALCEST ”Spiritual Instinct”

Franska ALCEST är ju egentligen i huvudsak frontmannen och multi-instrumentalisten Neiges introverta liv fäst i toner för alla att se. Det var kanske än mer sant i projektets tidiga dagar, då skivorna inspirerats och försökte avbilda det drömlandskap han såg framför sig, och genom att kombinera klassiskt black metal-driv med en nästan svävande känsla och ljusa ackord i dur har ALCEST ett alldeles eget sound. Under åren har detta utvecklat sig till en stabil duo eftersom Winterhalter besuttit trumpallen i över 10 år, och visst har man planterat sig i skarven mellan det som kallas shoe-gaze och black metal, men i jordmånen finns kraftiga inslag av ren pop. Tidiga skivor som ”Écailles de Lune” och Rebellängelns personliga favorit ”Les Voyages de l’Âme” är klassiker där man manglar lite hårdare, medan ”Shelter” är väldigt poppig skiva som kändes väl lättuggad. 2016 års ”Kodama” tog sig dock inte ens in på Rebellängelns Topp 50 det året, så när första singeln (Protection) från ”Spiritual Instinct” släpptes var det med stor glädje man kunde konstatera att detta luktar återgång till ett lite hårdare låtskrivande.

Det är ändå omistligt ALCEST. Skört, på gränsen till bräckligt ibland. Vackert. Svävande. Och med fullständigt magiska riff strösslade över skapelsen som vore det jordgubbar över en sommartårta. Eller kanske höstlöv på marken, det är ju snarast den årstiden som passar för denna typ av musik, gärna i ensamhet och ostört.

Inledningen med Les Jardins De Minuit, Protection och Sapphire är riktigt läcker, och fångar dessutom bandets styrka på ett bra sätt. Kanske är just öppningslåten Les Jardins Des Minuit skivans starkaste spår och den plats du ska börja på om du inte sedan tidigare är bekant med bandet. Det är ett bra exempel på hur man kan falla för en låt och liksom förstå allt trots att man egentligen inte fattar ett ord av vad som sjungs (i alla fall inte i mitt fall). Gillar du den låten är det här för dig. Gillar du den inte kan du gå vidare, för totalt sett får man dryga 40 minuter av ungefär detta. Avslutande titelspåret visar med eftertryck att ALCEST är ett av de senaste årtiondets starkaste och mest säregna band med eget sound. De spelar i Sverige i februari. Rebellängeln har biljett. Det borde du också ha.

ALCEST ”Spiritual Instinct” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

3 reaktioner på ”Recension: ALCEST ”Spiritual Instinct””

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *