Låt oss klara av den uppenbara frågeställningen först av allt: är ”I Love You At Your Darkest” lika bra som den hyllade och fenomenala föregångaren ”The Satanist”, skivan som var resultatet av bland annat frontmannen Nergals kamp mot leukemin? Det korta svaret är nej. Det långa svaret är fortfarande nej, men med tillägget att årets ”I Loved You At Your Darkest” (from nu omskriven som ”ILYAYD” i den här recensionen) förmodligen varit helt nödvändig för bandet att göra. Kalla det för motsvarigheten till SLAYERs ”South Of Heaven” om du vill, alltså nödvändig för att gå vidare från ”Reign In Blood”, och trots att den håller riktigt bra kvalitet så kommer den för alltid att vara skivan som följde just ”reign In Blood”. Knöligt? Se det så här: ”ILYAYD” är alltså riktigt riktigt bra, men inte samma genredefinerande mästerverk som sin föregångare.
Ändå har recensionen tarvat över 30 varv med plattan, och flera veckor efter release för att helt sätta sig och landa. Trots det något ytliga och ibland banala angreppet mot kyrka, gud och (förmodat) den religiösa och konservativa rörelsen som drabbat hemlandet som genomsyrar lyriken den här gången så har den här skivan ett djup som imponerar, och stundtals är det ett mognare och modigare BEHEMOTH som visar sig. Spår som Bartzabel eller Havohej Pantocrator innehåller ett band som vågar leverera en Behemotsk version av powerballad, och över hela skivan strösslas med inslag av blås och barnkörer utan att bandet faller i gropen av att ses som effektsökande. Modet att följa sin egen inre artistiska vision och dessutom göra det så bra att man kommer undan med äran i behåll gör skivan ständigt intressant och spännande att lyssna på. Riktigt bra verkanshöjd har låtarna Ecclesia Diabolica Catholica, Sabbath Mater, Rom 5:8 och till viss del också We Are The Next 1000 Years – samtliga spår som får lyssnaren att svänga med i drivet och ridet oavsett var man befinner sig. Otaliga är de gånger undertecknad har njutit av svänget under en tur med kommunala färdmedel, och det så till den milda grad att jag efter ett tag noterat att en eller annan främling i direkt närhet har fått ett litet överseende leende på läpparna medan de iakttagit det sådär lagom diskreta lufttrummandet som jag hänfallit till. I vanlig ordning är också förpackningen alldeles rasande snygg, digipacken är påkostad så det förslår.
Så. Vad saknas för den fulla potten, månne?
Inte mycket, ska sägas, men vän av ordning bör ändå påpeka att skivan faktiskt startar (relativt) svagt. Inledande Solve är enbart ett intro, och första smakproven Wolves Of Siberia samt God = Dog är väl okej… men inte så där otroligt hållbara som låtar i jämförelse med övriga på skivan. Sen tar det sig tycker jag, och mittsektionen är urstark även efter många varv. Betygsfyran är snäppet under maxbetyget som ”The Satanist” hämtade hem, men det är en stark betygsfyra och ”ILYAYD” snuddar faktiskt på maxbetyget. Den blir oerhört svår att bortse från när topplaceringarna på årsbästalistan 2018 ska delas ut…
BEHEMOTH ”I Loved You At Your Darkest” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!