Sveriges bästa låtskrivare inom tyngre hårdrock? Leif Edling. Näst bäst? Där finns det flera bra namn, men man kan inte bortse från Magnus Karlsson. I FREE FALL får hans kreativitet fritt spelrum, och på denna andra skiva så visar han verkligen upp sin kapacitet. Konceptet är samma som vanligt, inhyrda och utvalda duktiga vokalister som sjunger en eller ett par spår var, samtidigt som herr Karlsson levererar låtar, gitarr- och basspel och någon egen sånginsats. Den här gången är det Dino Jelusick, Renan Zonta, Ronnie Romero, Tony Martin, Noora Louhimo och Mike Andersson som gästar plattan, och som lekman avseende låtskrivande kan man bara tänka sig hur pass kul det varit att verkligen hitta passformen för låtar och röster. Det är, gissningsvis, en stor del av charmen när det gäller att sätta ihop en platta av det här slaget och jämför man med till exempel ALLEN/LANDE-skivorna (där Russel Allen och Jörn Lande är de givna rösterna) eller Karlssons gig i PRIMAL FEAR så torde detta ge mer kreativ frihet. Inte lika snäva ramar – men det är ändå rätt givet att det är klassisk melodisk hårdrock som serveras.
Spännvidden gör också att det går att hitta sin personliga favorit, och till min förvåning är det inte låtarna med Tony Martin. Såväl Temples And Towers som Far From Over är helt okej, men min i förväg uppsträckta förväntan kommer lite på skam för att Tony tappat en del ”klipp” i rösten. Inte konstigt egentligen, det är ju över 30 år sen ”Headless Cross” och ”TYR” golvade oss, och det händer saker på den tiden. Istället är det All The Way To The Stars med Mike Andersson som lockar mig, tillsammans med Ronnie Romeros One By One och Renan Zoltan (i ELECTRIC MOB vanligtvis) med sina två insatser Kingdom Falls och Dreams And Scars. Och Karlsson själv då, som tar hand om såväl titelspåret som Don’t Walk Away och visar att han klarar sjungandet lika bra som strängbändandet.
Överlag är detta en väldigt snygg skiva. Välproducerad, snyggt framförd och balanserad. Den passar utmärkt att plåga familjen med. Finge man önska något som skulle kunna tippa betyget över kanten uppåt så vore det kanske att den var lite kortare (58 minuter innebär att det ibland känns som om det går en aning på repeat) samt att det fanns någon sångare som helt sticker ut med en totalt annan typ av sång. Ett spår med Tompa Lindberg från AT THE GATES eller Anders Fridén från IN FLAMES skulle ställa en del på ända…
Magnus Karlsson’s FREE FALL ”We Are The night” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!