Recension: MOTÖRHEAD ”Bad Magic”

Det bångstyriga stökiga och uppkäftiga rock’n’roll-skeppet MOTÖRHEAD må ha stött på en del patrull när det gäller förmågan att fortsätta sin resa framåt och turnera som besatta, men på skiva tycks det vara business as usual. Sprillans färska ”Bad Magic” är bandets tjuoandra (22!) fullängdsalbum, och det är något så trevligt som en skiva som inte bara är av intresse för det trogna MOTÖRHEAD-fansen. Det är tvärtemot en skiva som även vi som inte levt med bandet under alla dessa år kan glädjas åt, och en skiva där man känns relevant. Betyget i den här recensionen kommer att hamna på en 3:am vilket betyder ”Bra. Värt tiden och pengarna!”, och det är faktiskt inte illa att ett band som just klämt ur sig skiva nummer 22 kan nå utanför den fasta kundkretsen, så att säga.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg, vi kommer till betygssiffran mot slutet.

Vi kan istället konstatera att den här dynamiska trion lyckas förvalta alla förväntningar man har på ett modernt album av MOTÖRHEAD. Visst väser Lemmy såväl vokalt som med sin bas, Mikkey Dee glänser på trummorna (lyssna på inledningen av Shoot Out All Of Your Lights eller Evil Eye och njut av ett sjukt svängigt och drivet trumspel som verkligen får chansen att lyftas fram och glänsa), och visst levererar strängbändarfulingen Phil Campbell såväl riff som solon som är till lika delar stöpta i smutsig rock’n’roll och punk som de är marinerade i klassisk heavy metal. Låtmässigt finns såväl banala klacksparkar (Electricity, Tell Me Who To Kill) som skramliga upptempostökare (Victory Or Die, Thunder & Lightning) och mellantemposnyggheter (When The Sky Comes Looking For You eller nämnda Evil Eye). Men det finns också mer. Det finns den läckra och växande Fire Storm Hotel där man bjuds på den sinnessjukt läckra textraden ”The Way Things Are at The Hotel Bar, the Devil Buys The Shots”. Och så finns hela skivans absoluta höjdpunkt.

En ballad.

Till The End heter den, och banne mig om det inte är bland det starkaste MOTÖRHEAD har presterat… ja.. någonsin. Kanske är det melankolin över att Lemmy inte verkar helt kry och att jag ser en begränsad framtid för honom och därmed MOTÖRHEAD som smyger sig in, men jag finner mig njuta av varenda not och ord i den låten. Den är otroligt passande.

Och det tar oss åter till det där med betyget.

Det känns väldigt tillfredsställande att kunna konstatera att ”Bad Magic” faktiskt sparkar stjärt och är väl sin betygstrea. Den är helt enkelt ”bra”, och även om det kanske inte är den starkaste skivan som bandet någonsin gjort så är det ett styrkebesked. Och det räcker gott för min del!

MOTÖRHEAD ”Bad Magic” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.