Svenska VAMPIRE (tänk att det bandnamnet var tillgängligt, för övrigt. Fullträff!) startade med ett sound som mest påminde om ett ruttet kadaver nergrävt i källaren på en anrik herrgård. Väldigt bra källardöds alltså, men ändå är det som imponerar mest med bandet att man klarar av utvecklas mellan varje skiva utan att tappa rötterna och därmed sedan tidigare vunna supportrar. Andraskivan ”With Primeval Force” var ett gigantiskt språng framåt och inkorporerade en hel del black metal och nya slingor. Det luktade en del influenser från TRIBULATION, ansåg undertecknad, och att tredjegiven ”Rex” nu tar ännu ett kliv in i egna tassemarker är lika väntat som överraskande.
Det luktar inte TRIBULATION längre, utan stundtals snarare klassisk heavy metal i form av JUDAS PRIEST och IRON MAIDEN. Lyssna till exempelvis inledningarna på Inspiritus och Pandemoni och känn hur bandet kastar sig rakt ut i NWOBHM fast i egen svärtad dödsmetall-tappning. Även formatet på skivan luktar klassisk 80-tals metal. Kort intro, sen 9 låtar. Det hela är över på 39 minuter, precis vad som ryms på ena sidan av en C-90 kassett samtidigt som man får plats med bästa låten en extra gång.
Det korta och effektiva formatet borgar också för en skiva utan svaga punkter. För egen del brukar just intron vara ett rött skynke och ett spår att hoppa över när det väl provlyssnats första gången, men här finner jag mig starta skivan med just introt Prelusion. Varje gång. Det faller sedan över i titelspåret, nämnda Inspiritus (kanske min favoritlåt på skivan), Wiru-Akka och sen går resan hela vägen till avslutande Melek-Taus som stänger skivan på ett föredömligt sätt – dvs så att man vill börja om direkt igen. No fillers, just killers.
”Rex” är den starkaste skiva VAMPIRE släppt men man får lägga ”till dags dato” för med den här utvecklingen lär man fortsätta överträffa sig själva. Bandet fortsätter sin lite hemliga identitetslek och håller uppe imagen för att låta musiken tala. Det räcker bra så…
VAMPIRE ”Rex” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!