Snart är det vinter – Rebellängeln spelar DISSECTION, ISTAPP och NECROPHOBIC!

Jo. Det kanske låter bisarrt, men det är faktiskt augusti. Om ett halvår är det snö, tänker jag, och vi har varit igenom den mörkaste perioden på året och är på väg ut. Bara för det tänkte jag att vi skulle påminna oss lite om det i det här inlägget. Med lite bilder, och – självklart – med lite kall och ond musik. Bilder först va?

Vinterbild 1 Zamboni

Minns ni nu? Overaller på barnen. Tunga kängor. Snö överallt. Men också möjligheten att kasta sig ut från en snöhög, åka snowracer, bygga en grotta och besöka uterinken för att kolla på Zambonin i samband med att man åker skridskon. Stålgrå himmel ibland, strålande vacker blå vårvinterhimmel ibland. Minusgrader, här i Stockholm bara just under nollan men ändå kallare än när det är 15 minus uppåt i landet eftersom den där råa fuktiga kylan är som allra värst här nere. Översnöade bilar, frostiga rutor som måste skrapas. Man ser inte grannarna på ett kvartal, men i alla fönster lyser fina och härliga lampor och ljus. Julen och nyåret.

Kort sagt, vintern är minst sagt speciell, och den musiken som jag tycker hör allra mest dit är… black metal. Det ska vi spela idag!

Dissection - Storm Of The lights Bane  Det finns förstås ingen anledning att gå som katten runt het gröt, utan är lika bra att starta det hela med den uppenbara skivan. Tror det är rätt många som skulle plocka fram DISSECTION ”Storm Of The Ligh’ts Bane” om man fick frågan ”kan du plocka ut en black metal-skiva som har ett vinter-sound och som passar bra att lyssna på precis just nu?”.

Det beror på två saker. Eller kanske tre, men två och tre är liksom varianter av samma sak. Den första är ljudbilden. Man kan tro att det är omslaget, men även om det är vintrigt så det förslår så är det ljudbilden som känns kallast. Det liksom viner snö om den. Det andra (och tredje) är låtmaterialet (och kvalitén på skivan, så det blir liksom samma sak). Den är rent av hissnande hög.

Night’s Blood. Where Dead Angels Lie. Storm Of The Light’s Bane. Soulreaper. Unhallowed.

Ärligt talat, den här skivan går inte av för hackor, och är ett perfekt sätt att komma in i stämning om man letar efter en kall och vintrig black metalskiva att fira in den annalkande vintern med. Men – vi ska inte stanna där.

Nä. Vi ska gå vidare med en riktigt vintrig skiva. På svenska!

Istapp-Blekinge Döper man ett band till ISTAPP och väljer sedan att sätta den där bilden på omslaget så kan man inte säga annat än att man har en kall image. Även om jag personligen tycker att ”Blekinge” kanske inte är det kallaste landskapet vi har i detta land.

Skivan som sådan är löjligt smittsam black metal med texter på svenska, och lyssnar man på den här så är det svårt att inte nynna med. Ibland blir det väl trallvänligt, som i I Väntan På Den Absoluta Nollpunkten, då det är lite väl mycket NORDMAN över det hela, men ISTAPP kommer undan med det för att låtarna i sig är så bra. Bandet är heller inte helt seriösa, läs min intervju med MOrdechai Von Renvaktar (ursprungligen publicerad på Werock) nedan bara:

Grattis, ISTAPP! Ni har med er melodiösa, svängiga black metal som hämtar svensk lyrik om is & evig permafrost, lyckats med något mycket ovanligt; att åstadkomma en unik röst i hårdrocksvärlden! Kan ni berätta lite om just ert sound?

Vårt sound är vinterrikets locktoner som drar till sig de sanna anhängarna av den eviga kylan och förebådar förintelsen av alla dem som värmer sina smutsiga kroppar i de brännande strålarna från det lysande klotet i skyn.

Debuten ”Blekinge” drog hem 7/10 av undertecknad för Werock.se’s räkning, med lite mersmak och kommentaren om att detta verkligen är en lovande debut. Hur känns det? Har jag fel?

Det faktum att du inte gav den 10/10 visar att du framfötts ur en soldyrkerskas ångande sköte. Samtidigt visar mersmaken du antyder att det på ditt soldyrkarhjärta börjat bildas en hinna av frost som med lite tid kan komma att utvecklas till en permanent köldskada. Debuten lovar mycket riktigt att det lysande klotet snart kommer att släckas och hela välden skall förgås i snö. Blekinges legioner tågar nu ut för att frambringa den Absoluta Nollpunkten i all sin frusna härlighet.

För oss som inte följt er från första början så ser det ut som om ni jobbat med bandet ett tag, via de demos som släppts. Nu är ni hux flux på ett riktigt storbolag… kan ni berätta lite om hur det gick till?

Vi sökte efter bolag med en historia av att framgångsrikt kunna framföra kontroversiella budskap. Vi fann Metal Blade och beordrade dem att tjäna vår sak.

Jag skulle vilja återvända till lyriken, det är spännande tycker jag. Uppfriskande! Vad är tanken bakom det, och är det en slump att release sker mitt i sommarvärmen?

Nej det är ett noga genomtänkt beslut. Under föregående månader har vi varit upptagna med att upprätthålla vintern och med dess hjälp frysa ihjäl så många av ljusets kreatur som möjligt. Nu anfaller vi mer subtilt på propagandafronten.

För oss övriga medborgare i Svea Rike så är kanske Blekinge inte det första man tänker på när man ska associera till evig kyla, vinter och snö. Kan ni inte berätta lite om varför ni tycker att just ”Blekinge” är ett passande namn för er debut, och detta verk?

Blekinge. Köldens hjärta, polernas medelpunkt och den Absoluta Nollpunktens gömställe. Finns det ett mer passande namn på vår debut och detta mästerverk?

Nä, kanske inte om man ser det ur den synvinkeln… Hur ser era inspirationskällor ut? Hämtar ni dem inom musik, eller tittar ni annorstädes?

Vi inspireras av den oemotståndliga härligheten i en gnistrande vit planet tömd på liv. Att hämta inspiration från någon annans musik är enbart för mänskliga imitatörer och inget vi skulle nedlåta oss till.

Personligen är jag helt förälskad i ”Bortgång Af Alvrödur, Ljuset Förfall”, vilken spelats intensivt senaste tiden. Men, vilken låt tycker ni själv är bäst, och varför?

Det vackraste eposet är den hyllning av massmord på solälskare som skildras i den nionde låten på ”Blekinge”. Den beskriver hur trogna krigare av is och kyla axlar sin plikt och far mot det lysande klotets länder för att i ISTAPPs namn urskillningslöst mörda nation efter nation av ljusälskande kvinnor, barn, män och djur tills dess att endast köld återstår.

Den som vi kanske bara kan kalla för ”namnlösa” låten då, endast betecknad av (passande nog) ett minustecken i låtlistan. Bra val! Men, eftersom en hel del av låtmaterialet på ”Blekinge” återfunnits på tidigare demos så funderar jag lite… har ni ”bränt ert bästa krut” nu? Eller finns det material och inspiration för ytterligare släpp?

Blekinge är en härold som låter mänskligheten förnimma sanningen om den härliga slakt som väntar. Vi har knappt ens börjat…

Ni är ju alla mer eller mindre verksamma inom andra projekt också, om jag förstår det rätt. Var hamnar ISTAPP i prioriteringen? Är det inte svårt att vara verksam och kreativ i flera olika konstellationer? (ja, eller är jag helt ute och cyklar här…?)

Du måste ha blivit felinformerad. Vad vet människan om Vinterns planer och göromål? Håll ni er fulla koncentration på ISTAPP och se till att ni väljer vår sida i kampen mot Brännaren så att ni kan dö på ett vackert vis. Försök inte ens förstå magnituden av vår närvaro på flera plan då den är av sådant omfång att en begränsad hjärna inte kan bli varse omfattningen där utav.

Hur ser den närmaste tiden ut för ISTAPP, får vi glädjen att se er live på en scen i Sverige snart?

Vi slår till där vi behövs mest och förväntas minst.

För att avsluta frågebatteriet om bandet ISTAPP – tack för en uppfriskande, skön och bra debut. Vad gör ni bättre till nästa gång?

Nästa gång kanske det redan är för sent. Välj sida nu och låt inte ljuset blända dig.

Okej… jag får se till att göra så. Nu kommer ett gäng mer generella frågor som avslutning… ni spelar ju black metal som egentligen bara kan komma från Norden med det temat. Men hur tycker ni att black metal-scenen ser ut? Är det fortfarande Sverige och kanske framförallt Norge som dominerar? Vilka akter håller fanan högt, i ert tycke? (Vad tycker ni t ex om KEEP OF KALESSIN’s medverkande i norska Melodifestivalen, eller WATAIN’s sätt att marknadsföra senaste skivan med ”the rebirth of black metal”? Eller GORGOROTH’s senaste verk kontra OV HELL?)

Vad bryr vi oss om genrer och kulturavarter som framkommit ur förblindade soldyrkares mardrömmar? Det finns mänskliga musiker som snuddat vid den rätta vägen men allt för ofta återfinns de bedjande på knä när det lysande klotet börjar ta form vid horisonten. Vi har bara död i beredskap för sådana som dem.

Musikåret 2010 har ganska precis nått halvtid. Personligen tycker jag att det varit mycket bra, men vad tycker ni varit… (ja, förutom er egen giv då!)
…Bäst?
Thomas Ledin körde en vårturné med namnet ”Vägra Vinter”. Är han soldyrkarnas förkämpe har vi segern som i en liten ask.
…Största besvikelse? Inga bakslag än så här långt.
…Största positiva överraskning? Mängden människor som redan inspirerats att sjunga vinterns lov.
…Hårdaste skiva? Solskivan. En värdig motståndare som snart visat sig för sista gången.

Till sist så kör vi den klassiska ”Antingen eller”. Alltså, om ni tvingas välja en av varje påstående, hur hamnar vi då?
Is <–> Snö

– De hör ihop och är oskiljaktiga. Frågan är en ickefråga.
Black Metal <–> Death Metal
– Vi känner inte skillnaden.
Bra Ljud <–> Känsla
-En känsla av köld.
Melodi <–> Piskrens
– Piskande kall melodi.
Engelska <–> Svenska
– Blekingska.
Live <–> Vinyl
– Vit vinyl.

TACK, och massor av lycka till i framtiden. Det ska bli jävulskt spännande att följa er framfart – speciellt för en norrlänning med förkärlek för vinter som undertecknad!!!

Bra förkärlek. Lämna Norrland och anslut i Blekinge.

Som sagt. Galet. Eftersom man ligger på just Metal Blade så finns inte skivan i skrivande stund på Spotify, men det ligger flera låtar ute på YouTube, här nedan ett exempel via titelspåret.

Fint, eller hur?

Sist men inte minst är en skiva som kanske är lika mycket döds som den är black metal. Svärtad döds, är väl det korrekta uttrycket, och vi ska fortsatt hålla oss inom Sveriges gränser (trots allt snackar vi vinter här, något vi är rätt bra på i vårt avlånga land).

Necrophobic Hrimthursum  ”Hrimthursum” är frostjättarna som ofta slåss med gudarna enligt den nordiska mytologin. NECROPHOBIC levererar historien på gammal hederligt antikristet mangelvis, och inleder med The Slaughter Of Baby Jesus (som intro) innan man kastar sig in i helt fenomenala låten Blinded By Light, Enlightened By Darkness. Den låten har inte bara en av de coolare titlarna ever, den har också ett närmast omänskligt sväng, och är – tycker jag – ett exempel på när NECROPHOBIC är som bäst. Fast hela skivan är bra. Väldigt bra. Den kom 2006, och låtarna som följer är topp-notch allihop.

I Strike With Wrath, Age Of Chaos, Eternal Winter, Death Immaculate, Sitra Ahra och sedan det avslutande och helt majestätiska titelspåret Hrimthursum är bara exempel på det, och eftersom detta är ”köttigare” produktion och musik än de tidigare tydliga och kallare black metalproduktionerna så sitter det som en fläskläpp som avslutning en sån här gång.

Jag vet inte hur många varv jag spelat den här skivan, men det är väldigt många, och fler lär det bli. Den är så bra att det inte riktigt går att låta bli, tänker jag.

Snart är det vinter. Härligt….!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.