Här i veckan kom det här, synnerligen uppriktiga och jobbiga meddelandet på Facebook från ANCIENT ASCENDANT:
Raise the Torch will be the final Ancient Ascendant album and we will play our last shows in May. Announcement soon.
In the last 9 years we’ve made 5 releases, played over a hundred shows and toured all around Europe. Each release worked toward artistic success and recognition that we felt was on a rise until our last release and the last few years. With our last album what slight support we had in the label/blog/promoter backrooms of the metal industry has all but left. Financially, and personally it has become too much a strain to keep clawing at the very few opportunities that we could create and even less that came our way. And sadly those opportunities have become fewer, more hollow and empty than ever.
This has slowed our progress to a dead stop. As such the sad truth is we can no longer afford to continue. Most dissonant though, is that we consider our latest release Raise the Torch to be our finest work, the most ’us’ album we ever made. In our minds we couldn’t have put a firmer foot forwards into oblivion.
Still, we had good times right? Over the years we toured with Fleshgod Apocalypse, Winterfylleth, 1349, Aborted, Enslaved, Hypocrisy, Pestilence. We played a packed out big ol’ tent at Bloodstock festival. We played one-offs with Bolt Thrower, Sodom, Bloodbath, Blood Red Throne. We drank cheap lager and shovelled down bargain grated cheese sandwiches in windowless venue backstage rooms all around Europe.
Most importantly we want to thank those who have supported us over the years. To everyone who bought a shirt, an album, came to a show, hung out and partied THANK YOU, so much. You made the good years some of the best we have personally ever had.
Thank you,
Alex
Webb
Nariman
Dave
Det där, det är uppriktigt och hjärtslitande. Det är hårda bud, och en smak av hur det kan gå till när ett band inte lyfter kommersiellt. Bandet själva anser ju att avslutsplattan ”Raise The Torch” är den skiva som mest avspeglar deras strävan att vara sig själva och hur de vill låta, samtidigt som det tycks ha varit spiken i kistan, liksom, då flera tagit avstånd från den. Sånt måste förstås vara tufft för självkänslan, eller sugen och glödet att fortsätta.
Rebellängeln är ju inget undantag. Personligen är jag barnsligt förjust i ”Echoes And Cinder”, som varit Tips och recenserats och tagit andraplatsen (!) på Rebellängeln Topp 50 för år 2014. Det skojar man inte bort. Det spelar ingen roll vad bandet tycker – det är med den skivan jag kommer att minnas dem. Och hoppas på en återkomst…
Tack för allt, ANCIENT ASCENDANT!