Tvekamp: ACCEPT ”Restless And Wild” vs ”Balls To The Wall” vs ”Metal Heart”

Det här är ett väldigt märkligt inlägg. Det är det första som skrevs i vad som till slut kom att bli en väldigt lång serie vid namn Tvekampen. Tanken var att ställa två stycken olika kombattanter mot varandra, exempelvis två skivor, två grupper eller två länder, och sedan låta dem gå en ”holmgång” där poäng delas ut i en skala mellan 1 och 5 i varje rond. Med tiden blev de där Tvekamperna ganska långa, och de kommer – tillsammans med helt nyskrivna – att figurera på söndagarna här på Heavy Metale, som en del i den förlängda söndagsläsningen. Bra så.

Det märkliga är ju bara att jag en gång i tiden valde att göra den allra första Tvekampen till en… trekamp. Alltså inte nöja mig med två spelare, utan blanda in en tredje. Klart förvirrat, och dessutom har jag i efterhand (och med rätta, ska jag erkänna) fått kritik för att jag i så fall inte hade med ”Breaker” i mixen. Vad kan man säga? Nybörjarförvirring, måhända?

Detta var i alla fall den första Tvekampen som publicerades på Metalbloggen, men eftersom det är snart fem år sedan så tror jag inte så många av er har läst den. Det blir också ett avstamp in i just Tvekamper, så får du chansen att se hur de utvecklades med tiden. Och, som sagt, läsa nyskrivna under söndagsmyset.

Avslutningsvis på denna nya inledning kan sägas att jag nog fortfarande håller slutsegraren som den bästa skivan av dessa tre, och att jag tycker du ska läsa recensionen av sprillans färska ”Blind Rage” för att få veta mer om just ACCEPT. Håll till godo:

 

Så var det dags, bloggens första Tvekamp – som egentligen är en Trekamp!

Vi kommer här att titta på 3 klassiska ACCEPT-album, ”Restless and Wild” från 1982, ”Balls to the Wall” från 1983 samt ”Metal Heart” från 1985. En bra trio, minst sagt, där alla tre plattorna har gjorts för det gamla LP-formatet med 10 spår och en A- och B-sida. Min bedömning har gjorts på de remastrade CD-versionerna, för den som nu är intresserad, och när det gäller betygen i de olika avdelningarna så har bloggen försökt följa sin vanliga skala, 1-5.
Här kommer en genomgång av de olika delarna som bloggen har bedömt:

 

Konvolut
”Restless and Wild” har ju ett av de mest klassiska omslag man kan ha, i mitt tycke. Flying V-gitarrer som bildar ett bål med snygga eldsflammor – det är både stilrent, snyggt och passar titeln på albumet. Klockrent! Naturligtvis kan man önska en del övrigt avseende medföljande bilder, texter och extramaterial, men det är lika för alla de tre skivorna (fanns väl helt enkelt inte plats när man använde det gamla LP-formatet!), så det får kvitta i denna bedömning.
”Balls to the Wall” har ju ett okej omslag, med vag antydning till titeln – men inte så mycket mer än så. ”Metal Heart” har förutsättningar för att vara en klassiker… men… allvarligt talat: ljusblå bakgrund och rosa detaljer i metallhjärtat? Vafan? Det känns inte hårdrock, och där försvinner möjligheten till en riktigt hög poäng!
”Restless and Wild” – 5
”Balls to the Wall” – 3
”Metal Heart” – 3
Produktion
Här tittar bloggen på ljudbilden och känslan i produktionen. Utan att gå in allt för djupt så kan man konstatera att ”Restless and Wild” har en okej produktion, men att det finns en känsla av att bandet ”söker” sin formel lite fortfarande. Antagligen var väl budgeten begränsad också. Motsatsen finns på ”Metal Heart”, där gitarrerna är ganska distade, och det känns att bandet eftersträvar en känsla av ”fläskighet” redan från början av spår 1. Mer pengar att leka med? Dock, min egna favorit här är mittenskivan ”Balls to the Wall”. Ljudbilden är skönt avskalad och man kan verkligen höra precis alla instrument – inklusive basens enkla dansbandsgungande. Behagligt att lyssna på, men ändå med tyngd.
”Restless and Wild” – 3
”Balls to the Wall” – 4
”Metal Heart” – 3
Titellåt
Helt klart skrevs bra titellåtar på den tiden! Krosande tunga ”Balls to the Wall” och episka ”Metal Heart” (som innehåller ett av de bästa gitarrsolon som gjorts) är förståsgivna maxpoängare. ”Restless and Wild” ärockså bra, men väger lite lättare…den stora låten på den plattan var jusom bekant en viss ”Fast as a Shark”…
”Restless and Wild” – 4
”Balls to the Wall” – 5
”Metal Heart” – 5
Låt 1-5
Tittar man på ”Restless and Wild” så kan man ju konstatera att det börjar riktigt jäkla bra. ”Fast as a Shark” följs av titelspåret. Tyvärr sjunker kvaliteten lite sen, även om ”Neon Nights” är fin. Bra, men ändå inte klockrent. ”Balls to the Wall” inleder med titelspåret och klassiska ”London Leatherboys”. Tyvärr är den mer klassisk än bra, och även resterande delen av gamla A-sidan lämnar en del övrigt att önska, trots svänget i ”Head over Heels”.
Avdelningens vinnare är förstås ”Metal Heart”, där det är fest hela vägen, från den mäktiga titelspåret till avslutande ”Screaming for a Lovebite”, vilken jag absolut tycker borde ha toppat Tracks vecka ut och vecka in!
”Restless and Wild” – 4
”Balls to the Wall” – 3
”Metal Heart” – 5
Låt 6-10
”Restless and Wild” lever egentligen på sin inledning och avslutning. ”Fast as a Shark” i början, och ”Princess of the Dawn” i slutet är kanske det vassaste ACCEPT presterat! Tyvärr är resterande del av B-sidan inte lika bra. ”Flash Rocking Man” är t ex inte så bra som du minns den, egentligen… Även ”Balls to the Wall” lider av att låtmaterialet inte riktigt håller hela vägen. ”Love Child” är förstås en riktig rökare, men i övrigt lyfter det aldrig.
”Metal Heart” har en jämnhet på B-sidan som är något bättre än sina två föregångare, även om också den saknar de där riktiga höjdarna. ”Too High to get it Right”, ”Dogs on Leads” och ”Living for Tonight” räcker rätt långt ändå…
”Restless and Wild” – 3
”Balls to the Wall” – 3
”Metal Heart” – 4
Bandets ”form”
Luddig rubrik, men den syftar till att återspegla känslan av hur hungrigt bandet är, om de har den där ”på liv eller död-feelingen”, samt hur bra de spelar och sjunger.
”Restless and Wild” har ett skönt driv och en vilja till att lyckas, men den känns också lite ”rå”. Bandet är inte helt färdigt, på något sätt. ”Metal Heart” visar upp ett tekniskt fulländat band som har hittat sin form, men då saknas kanske en del av den där hungern. Jag tycker nästan att man kan hitta den bästa kombinationen i ”Balls to the Wall”, och lyssnar man på alla plattorna efter varandra så får man lätt känslan av ett band som utvecklas massor – trots den korta tiden mellan albumen.
Svårt att betygsätta denna kategori, men…
”Restless and Wild” – 3
”Balls to the Wall” -4
”Metal Heart” -3
Egen känsla
Detta är helt enkelt en sammanställning över min egen känsla… vilken skiva är det jag plockar ner från skivhyllan när jag vill lyssna på ACCEPT? Vad rullar jag fram i iPoden?Poängen är lite annorlunda här. Den skiva jag oftast lyssnar på får 3 poäng, den jag lyssnar näst mest på får 2 poäng, och – överraskande nog – så får den skiva jag lyssnar minst på 1 poäng!
”Restless and Wild” -1
”Balls to the Wall” -2
”Metal Heart” -3
 
Sammanfattning
Jaaa.. först och främst: det är 3 riktigt bra plattor, och det är svårt att skilja dem åt. Jag har lyssnat ganska intensivt på dem under en dryg vecka, i olika spelare, och därefter försökt beskriva vad jag tycker och känner.
 
Och just här är det ju jag som bestämmer! 🙂
Slutpoängen blev som följer:
”Restless and Wild” – 23
”Balls to the Wall” -24
”Metal Heart” -26
Alltså…
 
ACCEPTs bästa platta är ”Metal Heart”!
Tycker du inte som jag?
Då har du nu möjlighet att säga det – ge en kommentar
Använd den!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.