Jag har en vän i Hårdrockssamfundet som hävdar att det är som att äta torra skorpor när mna lyssnar på JUDAS PRIEST – och jag tror inte han menar som ett stelt SCORPIONS, utan att det liksom är lite… torrt. Knastrigt. Trist. Jag har även läst att OPETHs frontman Micke Åkerfeldt fått önskemål om att inte spela tidiga JUDAS PRIEST (tror det var ”Sad Wings Of Destiny”) i samband med att han skulle gästa ett radioprogram eftersom det ”inte var tillräckligt mycket hårdrock”.
Alltså – det kanske finns en underström inom hårdrocksfansen som inte riktigt kommer till tals med Prästerna, framförallt den tidiga eran? Den med ”Stained Class”, ”Sad Wings Of Destiny”, ”Rocka Rolla” och så. Kanske fram till ”British Steel”, som väl ändå får ses som lite av en vändpunkt då bandet kliver mer från hårdrock till metal, och blir ”stora” på riktigt? Där hits som Living After Midnight, Metal Gods, United och Breaking The Law återfinns? Det är förstås okej att tycka så – musiksmak är ju som bekant olika, och man får tycka (nästan) vad som helst.
Personligen är jag periodare med JUDAS PRIEST, och då är det perioden du ser avbildad här. ”Mitten”, brukar jag tänka på den som, fast det kanske inte är sant. Från ”Screaming for Vengeance” 1982 till ”Painkiller” 1990. Skivorna efter det lyssnar jag aldrig på (även om man får erkänna att årets ”Firepower” är riktigt vass…!), men den här perioden tycker jag är rent guld. Det har vi avhandlat lite i år redan, men jag tycker att det är värt att kolla på det igen. För det här är långt från torra skorpor.
”Painkiller” är ju hårdast av dem, och antagligen min favorit om jag ska välja en skiva. Lite för chocken, att ett band som haft styrka i andra delar än hårdheten levererar en sån smocka, men jag tror att flera av fansen gillar just den plattan. Därefter har jag ett speciellt förhållande till ”Screaming For Vengeance” eftersom det var en av plattorna jag hade på vinyl, medan en kompis hade de andra och jag hade bandat av dem (jodå kids… så gick det till en gång i tiden…).
Bra sammanfattning av det hela är ändå den här liveskivan som Spotify får tillgodose oss med. Det är rätt ofta den rullar varv på varv när jag har mina Judasperioder, den innehåller de absolut bästa låtarna från perioden innan likaväl som hitsen från många av skivorna ovan.
Skruva upp ljudet rejält. Inte är detta det knastriga ljudet av någon som äter skorpor?