ÄNTLIGEN är Rebellängeln Tipsar tillbaka, och det med en skiva som sparats och preparerats för precis detta ändamål – man vill ju liksom starta höstsäsongen med en smäll så alla vaknar, och då duger det liksom inte med vad som helst.
Därför ska vi till Danmark, detta land som verkligen levererat högkvalitativ hårdrock de senaste åren, och den skiva som får äran att ta oss in i vardagen igen är ”Oceans Into Their Graves” av RISING, bandets tredje platta som släpptes 2016.
Rebellängeln Tipsar tog ju sommarlov med en stenhård dödsthrashplatta från NERVOSA, så uppstarten från denna dvala sker till lite mer lelodiösa och fluffigare toner, RISING rör sig i stonerfacket där ett organiskt sound och en känsla för sväng i musiken är central. Inledande All Dirt är ett mycket bra exempel på det, med ett inledande svulstigt och drivet riff som kanske mest för tankarna till MASTODON och med en smittande refräng som klistrar sig fast även efter att låten tagit slut. Kort sagt: man nynnar vidare på den, och det är ju såklart alltid ett tecken på att låten har det där lilla extra. dessutpom fortsätter skivan i samma stil, framförallt är de första tre spåren av nästan löjligt hög nivå. Förutom All Dirt får man då Burn Me Black och Old Jealousy, tre låtar av helt olika stil men ändå helt sammanhållna i samma anda och med RISINGs stonerfilter på klassisk hårdrock över sig. Old Jealousy har ett lite småkrångligt riff som lockar till leende när man väl programmerat in det i hjärnan. Typ vid andra lyssningen kanske.
Skivan innehåller totalt tio låtar, och det fina är att det faktiskt inte finns några dåliga låtar. Det spelar ingen roll om du ger dig hän till Killers Of The Mind, Waste Deep, Blood Moon eller vad du nu än väljer – det är bra oavsett. Och precis sådär lagom hårt och drivet för att vi ska starta igång maskineriet här på Heavye MetAle med ett bra humör.
Bandet då? Köpenhamnsbaserad kvintett, bestående av Anders Bo Rasmussen och Jakob Krogholt på gitarr, Martin Niemann på trummor, Bjarke Lassen på bas och Morten Grønnegaard på sång. Kollar man på bilderna så ser de ut att vara ett gång medelålders snubbar snarare än ynglingar, och det tycker jag är lite roligt. Det ger undertecknad förhoppningar om att det kanske inte är försent att leva rock’n’roll-livet trots att jag också befinner mig där? Se där, ytterligare en anledning till att spela luftgitarr och svänga med skallen till RISING och deras alldeles utmärkta ”Oceans Into Their Graves”.
BOOM! Vi är igång!