DÉCEMBRE NOIR har varit med här på bloggen förr, för ganska precis ett år sedan var deras förra platta ”Autumn Kings” ett av de mycket passande Tips som Rebellängeln bjöd på i Novembermörkret. Nu är de tillbaka, och som du kan se på omslaget är det ingen munter historia som presenteras den här gången heller – däremot är det en mycket bra platta de har skruvat ihop, tyskarna. Påtagligt är att trots att det knappast kan kallas glättigt så är det kanske lite mindre släpigt och doomig än förra plattan. Skrevs referenserna då till exempelvis NOVEMBERS DOOM och MY DYING BRIDE så skulle jag vilja addera en snabbare och mer musikaliskt vemodig ådra denna gång. PARADISE LOST? Kanske. Men det luktar stundtals också nästan KATATONIA när de har sina drivna stunder, och lyssnar man på en låt som Hope/Renaissance så får man vara bra hårdhudad och känslokall för att inte släppa taget och bara njuta. Det är förvisso just över nio minuter av ditt liv, men gosse – det kan vara de bästa nio minutrarna du haft på länge, för den låten är ett smärre mästerverk!
I sedvanlig ordning är det inte några korta spår som de bjuder på här. 6 låtar, men skivan har ändå totalt 48 minuters speltid så du förstår att alla låtarna ligger på nästan sju minuter och uppåt. Och det är såklart okej. Eller mer än okej, det är vad som krävs för att herrar Martin Ortlepp och Sebastian Görlach (gitarr), Stephan Hünninger (bas), Lars Dotzauer (sång) och Kevin Kleinschmidt (trummor) ska få bygga låtstrukturen som de vill. Kanske vill de basera en låt på stämning och känsla (A Swan Lake Full Of Tears), eller vara mer drivna med lite fart och kaggar inblandade (Ritual And Failure)? Båda funkar, men låter sig verkligen inte stressas. Det tar den tid det tar, och det ska du vara glad för. Skivan avslutas med Streets Of Transience, Wings Of Eschaton och Behind The Scenes, och nog är det så att den här plattan passar såväl tidperioden november som ett riktigt dystert 2020?
DÉCEMBRE NOIR ”The Renaissance Of Hope” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!