Recension: MANTAR ”The Modern Art Of Setting Ablaze”

Tyskturkiska charmiga duon MANTAR fortsätter att döpa sina skivor i eldens tecken. Debuten ”Death By Burning” (2014) satte tonen med sin skräniga och kompromisslösa mix av punk, black metal och rock’n’roll, uppföljaren ”Ode To The Flame” fortsatte i samma spår – och med tredje fullängdaren är det alltså tänkt att bandet ska ta det stora steget. In på försäljningslistan i Tyskland, på framsidan av flera rockmagazin och med råg i ryggen vill man fortsätta att sätta eld på världen. (Vän av ordning kan för övrigt notera att bandets EP ”The Spell” avviker från mönstret, men så är det ju just en EP också – inte en fullängdare…).

Och visst. Gitarristen/sångaren Hanno Klänhardt och trummisen Erinç Sakarya är lika dedikerade nu som då, stort skivbolag och förväntningar i ryggen eller ej. Charmen i hur de här två kompletterar varandra (att se dem på scen är fantastiskt, de ställer upp instrumenten mot varandra så att de kan egga energi ur kompisen, medan publiken får beskåda det hela från sidan – trevliga är de också!), och jag tror att det är kärnan i att MANTAR känns som om de är på riktigt. ”The Modern Art Of Setting Ablaze” är vansinnigt snygg, såväl att beskåda visuellt som produktionsmässigt, men visst finns den där uppkäftiga bångstyrigheten kvar.

Vad är då skillnaden mot tididgare alster?

Framförallt – jämnheten. På första skivan fanns det ett par riktiga ess till låtar (Cult Witness, Astral Kannibal) medan övriga låtar spretade rätt vilt. Andra plattan var jämnare men hade ändå tydliga toppar i form av exempelvis Era Borealis. Tredje skivan? Låtskrivarnivån är generellt kraftigt höjd, och alla plumpar är effektivt tvättade. Det skiljer inte speciellt mycket mellan singlar som Seek + Forget och Age Of The Absurd och vanliga spår som Taurus, Eternal Return eller avslutande och coola The Funeral. Duon sågar och hugger fram sina alster ur det urberg som är doom, sludge, rock, punk och black metal. Det finns inget band som låter som MANTAR, och det är ju därför vi gillar dem. ”The Modern Art Of Setting Ablaze” är en utmärkt skiva att börja med om man inte har koll på bandet sedan innan, samtidigt som jag misstänker att vi som är mer långväga fans nog ändå kommer att tjata lite om att ”det var ändå vassare förr” när det var lite mindre polerat och större kontraster mellan de bra och lite svagare låtarna.

Oavsett – given betygsfyra!

MANTAR ”The Modern Art Of Setting Ablaze” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.