Första varvet efter återkomsten från SACRED REICH ”Awakening” var verkligen en helt enorm besvikelse. Torrt, torftigt, utdaterat och krystat – det här liket hade fått vara begravt som ett legendariskt minne.
Samtidigt – vi pratar om just SACRED REICH här, ett band vars arv innehåller titlar som ”The American Way”, ”Surf Nicaragua”, ”Ignorance” eller min personliga favorit i underskattade ”Independent” – visst förtjänar en sådan återkomst mer än det där första varvet? Oavsett hur bitter besvikelsen smakade?
Givetvis. Mer än ett extra varv, faktiskt. Skivan i sig är ju inte speciellt lång (8 spår, just över halvtimmen i speltid) och det hedrar bandet. Ingen idé att dra ut på det bara för att och mycket bättre att försöka skala ner så gott det går. Dessutom har till exempel återbördade trummisen Dave McClain (ex MACHINE HEAD) och evige frontmannen Phil Rind pratat mycket om spelglädjen man hittat tillsammans – den förre har till och med skyltat med en färsk REICH-tatuering. Det måste man ju ge en chans.
Det tar sig, ska sägas. Phil Rinds röst har hållit relativt bra, och stundtals träffar bandet rätt. Spår som Divide And Conquer eller Killing Machine gör inte bort sig, och visst är det ett skönt häng i refrängen på till ett spår som Something To Believe – som direkt hämtat känslomässigt från nämnda ”Independence”, faktiskt. Ändå är känslan att tiden sprungit ifrån SACRED REICH. Under bandets vila har utvecklingen helt enkelt gjort bandet utdaterade, och utan ett nostaligiskt skimmer över det nya materialet så håller det inte bra. Gissningsvis blir det i stort sett bara gamla godingar som spelas live på kommande turnén – och det är ju inget fel i det.
Man måste kanske bara inse att ”Awakening” inte är en skiva med meningen att stärka bandets diskografi – snarare en anledning till att ta upp vapnen igen?
SACRED REICH ”Awakening” = 2/5. Godkänt. För fans och samlare