Power metal, det gillar ju inte Rebellängeln – men det finns ju undantag, bland annat min guilty pleasure SERIOUS BLACK, så när man ser att bandet släppt nya ”Suite 226” blir man såklart lite nyfiken. Det är ju musik i den snällare och trallvänligare skolan, där melodin är det som driver låtarna. Föregångaren ”Mirrorworld” har redan 4 år på nacken, något man får notera. Debuten ”As Daylight Breaks” kom 2016, sedan släpptes två (!) skivor med samma utgivningsår (”Magic” och ”First Light” år 2017) och nu då… tre år sedan senast. Det ger som vanligt frågan: har det hänt något banbrytande sedan senast?
Svaret är – tack och lov – nej.
Allt är som vanligt i SERIOUS BLACK-lägret. Dominik Sebastian står för gitarrspel, Urban Breed för den självfulla sånginsatsen, Mario Lockert för bas – som det alltid varit. Enda förändringen är att Ramy Ali tagit över trumpallen, men det märks föga, och det är fortsatt smittsam och glad power metal som står i fokus. Låtar som Let Me Go, Castiel, Heaven Shall Burn, We Stand Tall eller titelspåret Suite 226 skulle kunna återfinnas på precis vilken av skivorna som helst, och som du förstår är det ett bra betyg. Allra bäst tycker jag personligen att When The Stars Are Right och framförallt Fate Of All Humanity är. Det säger en del, eftersom de båda spåren är mycket lätta att assimilera och ta tillvara på. Lättlyssnat, med andra ord.
Ska man säga något till SERIOUS BLACKs nackdel är det möjligen att deras styrka i form av konsekvent låtskrivande och stark smittande melodiösa hantverk kan ha en motvikt i att det är rätt lätt att glömma när man går vidare. Det är en paus från verkligheten, och njutbart att lyssna på – men lämnar kanske inget bestående intryck. Fast… det kanske inte heller är meningen?
SERIOUS BLACK ”Suite 226” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!