Recension: SOEN ”Lotus”

Detta är SOEN’s fjärde giv, och låt oss med en gång konstatera att det också är den starkaste till dags datum. Bandet har visat stigande form med såväl debut, ”noshörningsskivan” (”Tellurian”) samt förra given ”Lykaia” har blivit lite bättre hela tiden, som om bandet sakta men säkert hittar sin form. Här, på 2019 års ”Lotus” är man renare och mer koncisa än någonsin. Produktionen är modern och kristallklar – att lyssna igenom de här 9 låtarna är en otroligt vacker resa. Lugnande och berusande på samma gång.

Den här gången startar bandet med Opponent, en ganska neutral låt som liksom vaggar in lyssnaren i skivan. Det är bra, men inte skivans starkaste spår. De följer däremot direkt efter i form av Lascivious och Martyrs, två spår som balanserar på den där magiska gränsen av pop, rock, progg och driven heavy metal som SOEN gör så vansinnigt bra. Det är rätt hårt, men ömtåligt på samma gång. Och diggar man inte det här diggar man nog inte musik! Trots att de flesta låtarna på plattan ges rejält med utrymme – de varierar mellan 5:21 (River) och 8:05 (avslutande Lunacy) så finns det inte en enda död stund på ”Lotus”. Inte ett svagt spår. Det är i sanning imponerande – precis som bandets insats. Nytt för den här skivan är att strängbändaren heter Cody Ford, och trots att det är relativt stora skor att fylla (som bekant har såväl Marcus Jidell som Joakim Platbarzdis lirat gura i SOEN tidigare) så gör han det med den äran.

Med det sagt – de som verkligen glänser är Martin Lopez på trummor (japp, den gamla hjälten för OPETHs fornstora dagar) samt sångaren Joel Ekelöf. Framförallt sånginsatsen är extraordinär, den lyfter ”Lotus” ett extra snäpp, och känslan av att ha den där rösten av guld alldeles nära i hörlurar medan man rör sig runt i februarivädret här hemma i Stockholm är… magisk. Maxbetyget är nära, nära!

SOEN ”Lotus” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.