Off stage med ROTTING CHRIST och PRIMORDIAL

Nu är det verkligen höst i vårt avlånga land. Mörkt utav bara helvete på morgonen, regnar sidledes eller snöflingor i luften beroende på var man bor. Frost på marken. Ishockeylaget blandar bra med katastrofala insatser – och jag vet inte hur det är med er men mina tankar glider i alla fall gärna iväg till sommaren då. Rebellängeln hade en extremt bra sommar dessutom, typ 10 av 10 poäng – och en sak har vi faktiskt inte pratat om, inser jag. Mötena med ROTTING CHRIST och PRIMORDIAL som ni ser avbildade ovan. Det ska vi såklart göra, och vi börjar i Grekland, närmare bestämt på Kreta och i hamnstaden Chania.

Undertecknad var på familjesemester i närheten, och en söndag i juli. När vi strosar runt där så ser jag reklam för Chania Rock Festival, Kretas största årliga fest som gick av stapeln fredagen och lördagen samma helg, och noterar att ROTTING CHRIST spelade på lördagkvällen. Svär lite, och förklarar för hustrun att det hade ju varit jävligt fränt att se dem på grekisk mark igår kväll. Inte mycket att göra år såklart, och några minuter senare är det dags för depåstopp. Glass för kidsen, något att dricka för de vuxna. Vi är där en hel skock, och det slumpar sig så att jag hamnar lite off, med typ barnen när vi belägger ett antal bord på cafét. Och se på fan – två bord bort sitter ett knippe långhåriga rockers med solglasögon och småfestar. De ser bekanta ut, men för att vara säker så är jag tvungen att bildgoogla och jämföra tatueringar – visst. Det är ROTTING CHRIST som sitter där. Osannolikt nog verkar de garva lite åt min sits och höja en skål. Då ansluter Sakis Tolis och slår sig ner på ett av borden mellan oss, och han är pratglad. UNdrar om alla kidsen är mimna (nej), och sen är pratat igång.

Löjligt trevlig snubbe som då berättar lite om livet som rockstjärna, att de ska öppna för SLAYER i Athen på deras avskedsturné, hur knepigt det är att få ihop livet med barn hemma och ett drägligt liv, senaste inspelningen i Sverige av plattan ”The Heretics” och mycket annat. Han får också svara på ett stort antal frågor från barnen i sällskapet som undrar saker som ”om han är känd”, ”hur många följare de har på YouTube” (va, Jocke och Jonna har många fler!) och annat viktigt. Såklart en selfie som du ser också, samt en anledning för undertecknad att spela ROTTING CHRIST både för egen del samt för resten av resesällskapet senare (den låten du ser här nedan). Jäkla bra gubbar, och ett band jag verkligen hoppas kommer till Gefle Metal Festival!

Gefle Metal Festival. Det var också en av sommarens höjdpunkter (förhoppningsvis följde du oss på Facebook och fick ett massivt flöde från undertecknad, mer eller mindre ”live”?). Och på lördagen strosade man runt i solgasset tillsammans med kompisen Per – när, bland festivalbesökarna, man får syn på Ciáran MacUiliam och Pól MacAmlaigh från PRIMORDIAL. Eller, i ärlighetens namn: Per ser dem och känner igen dem (gitarristen, och visst är det basisten?).

Det är rent av slående hur trevliga rockers är en sån här gång. Vi stod säkert en halvtimme och surrade om än det ena och än det andra. De var ju försenade på grund av strul med SAS, och vi trodde ett tag då att de kanske skulle återkomma redan nästa år som en form av kompensation… men icke sa nicke. Det är redan spikat, mer eller mindre, för hur nästa sommar ser ut. Galet, men sant. I övrigt avhandlades det nya svenska rökförbudet, vedermödor för unga band som åker Europa runt i buss eller en van, samt hur sinnessjukt lång resa det var för att spela på Island. Jag vet inte, men nog hade rätt många timmar kunnat lagts ner på det där samtalet om man haft en plats vid ett bord i skuggan, känns det som. Så här i efterhand slår det mig också att just PRIMORDIAL är ett band som i stort sett förknippas med frontmannen AA Nemtheanga, och att de övriga förmodligen kan röra sig rätt anonymt. Jag tror inte jag hade plockat ut dem själv mot den fond av långhåriga män med bandtischa som en festivalpublik utgör? Kanske är det ett bra liv, kanske bidrar det till att man gärna kan stanna och vara lite social med fans? Oavsett: tack för pratstunden. Det var otroligt… träffsäkert!