Rebellängeln Tipsar: SONS OF CROM ”Riddle Of Steel”

Jasså – SONS OF CROM igen?

Den tanken är faktiskt inte alls omöjlig att du som läsare har i huvudet just nu. Visserligen är CRUCIFIED BARBARA och WOLF våra ”officiella” band genom att vi brygger öl tillsammans med dem här på Heavy MetAle, men man kan ju faktiskt fundera om inte SONS OF CROM har kommit att bli någon form av inofficiellt husband. Eller i alla fall konstanta gäster, speciellt om man ser till att bandet kanske inte är det allra mest välkända hos gemene man.

Det började med februariinlägget förra året då eder Rebellängel släppte fyra toppentips som av en eller annan anledning missats under 2014 (ja, där var förstås bandet med, tillsammans med TOMBS, CAPILLA ARDIENTE och HAIL SPIRIT NOIR), men det räcker inte med det – för inte alls länge sedan så gick ju 48-timmarsgalenskapen av stapeln här på siten, och som en av gästerna dyker SONS OF CROM upp. I somras medverkade skivan i vår tävling ”Sommarkryssa med Rebellängeln” här på siten, där dess koppling med författaren Robert E Howard (du vet, Conan Barbaren… där guden ber till heter Crom, och folkslaget Conan kommer från är Cimmerier…) var svaret. 

Och nu – Rebellängeln Tipsar om ”Riddle Of Steel”.

Det är rätt frekvent orerande om det bandet ändå, men anledningen är inte att vi i hemlighet kokar en öl som smakar tall, berg och svettig barbar som vi tänker lansera med dem – istället är det så enkelt att ”Riddle Of Steel” är en fin platta som du inte bör missa.

Och det är ju också vårt uppdrag här i livet.

Lika mycket som vi vill förse dig med rätt dryckjom vill vi se till att det river gött i hörselgångarna.

Heavy MetAle, din boj i bukten, din taxi hem från krognatten, din kompis.

”Riddle Of Steel” är duon Janne Bost och Jiro Garffis debutplatta, och man har proppat den full av influenser som luktar lite som den där imaginära ölen vi inte brygger. Sammanfattar man det så är det skog och berg hela vägen, och det är svårt att inte tänka på BATHORY under sina vikingaskivor, även IMMORTAL ploppar upp som tanke. Eller, kanske egentligen ännu mer de två ”soloskivorna” som släpptes av IMMORTALS starke män Abbath (med det hopplösa namnet I) och Demonaz (som valde det lite enklare DEMONAZ) eftersom de – liksom här – släpper in mer rock och en gnutta doom i sin naturälskande black metal.

Ändå är det faktiskt ganska eget, speciellt sett över hela skivan.

Inledande Myrkafar och Master Of Shadows är nästan hits i all sin charm, medan Call Of The Black Mountain utmanar lyssnaren mer. En smäktande och inställsam vers ställs mot en stökig och uppkäftig holmgång till refräng. Cimmerian Dance känns först som en rock’n’roll-låt men överraskar med instrumental framförande och en gnutta.. ja.. finsk polka (?!) mitt i allt. Bäst är ändå 12 minuter långa Victory, en låt som liksom definierar ordet episk. Den har såväl doom som känsla som driv och melodi, och finge undertecknad önska hejvilt så skulle det vara i den längdriktningen bandet grävde mer i samband med en uppföljare. Det vore spännande.

Hur som helst – det här är bra. 

Det är dessutom en ganska gjuten skiva som Rebellängelntips, eftersom jag kan misstänka att en hel del av er missat den.

Och så kan vi ju inte ha det. In och kolla. SONS OF CROM ”Riddle Of Steel” är ett alldeles utmärkt soundtrack tycker vi!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *