Rebellängeln Tipsar: TAPHOS ”Come Ethereal Somberness”

Den här skivan är så totalt jävla becksvart att jag kan tänka mig få plattor som bättre speglar vår klimat i norra Europa. Som en vägg av ljud tornar musiken upp sig och sväljer allt ljus, och att lyssna på den här skivan i hörlurar när det är mörkt ute (ja, alltså stora delar av året om man bor i Sverige) är helt enkelt en magnisfik upplevelse. För det är inte ett tryckande och depressivt mörker vi pratar om, snarare en svärta som tröstar. du vet hur det är att vara i ett mörkt rum, kommer direkt från något rum som är helt upplyst så urskiljer man inga detaljer alls. Efter ett tags tillvänkning så börjar allt bli klarare, och till slut är man som hemma i mörkret.
Danska TAPHOS har med sin fullängdsdebut  ”Come Ethereal Somberness” helt enkelt fångat den känslan.
Skivan ramas in av varsitt instrumentalt intro och outro i form av relativt korta Letum och Obitum, och däremellan ryms 7 ramstarka låtar dödsmetall av modell ”uppgrävt ur källaren”. Personligen tycker jag att det känns lite INVERLOCH (mörkret) och kanske framförallt svenska VAMPIRE (melodierna och skrämfilmskänslan), men det är ändå eget. Så pass att det gav en placering på Årsbästalistan 2018 på den här bloggen.
Anledning är framförallt låtarnas kvalitet, men även känslan i trum- och basspel. jag fullständigt älskar betongfundamentet som Ugur Yldirim (trummor) och Hampus Wahlgren (bas och sång) lägger med sitt dånande muller. Lyssna gärna på sticket som kommer strax efter två och halv minut in på Thrive In Upheaval så förstår du vad jag menar. Sjukt bra!
Låtarna heter saker som Impending Peril, Occular Blackness, A Manifest Of Trepidation, Dysfori och Insidious Gyres. Som helhet växer de lite in i varandra om man spelar skivan från start till mål, och det rekommenderas starkt. Det är en sån platta, där man snarare än att rycka ut enskilda låtar ska se till helheten – och detta trots att var och varje spår är starkt nog att stå på egna ben. Men helheten blir mer, det är lite som den där gamla 1+1=3, du vet. Och allra bäst är att avnjuta det hela i mörker. Och ensamhet. Med fokus på musiken.
 Du blir garanterat nöjd!

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *