Recension: The Night Flight Orchestra ”Sometimes The World Ain’t Enough”

Svenska sidoprojektet THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA är tillbaka med sitt fjärde album, och man kan så smått undra om glädjen som bandet tycks ge medlemmarna i kombination med framgångarna de rönt håller på att göra sidoprojekt till huvudprojekt. Det är faktiskt inte bara positivt att det är sånt tryck – det kan liksom nästan bli lite väl mycket av det goda, och den här gången avspeglar det sig i betyget. ”Sometimes The World Ain’t Enough” är nämligen ungefär lika bra som de tre föregångarna ”Amber Galactic”, ”Skyline Whispers” och ”Internal Affairs”, men det finns lite av en mättnad eftersom produktionstakten är vansinnigt hög. Mitt bland flygvärdinnekostymer, spelningar när Mikkeller öppnar sin pub på Kastrup flygplats och releasefester på ABBA-museet så kan jag komma på mig själv med att längta efter att Björn ”Speed” Strid (sång) och David Andersson (gitarr) ska pausa den glättiga disco-rocken ett tag och komma med nytt knäckande hårt material med SOILWORK istället…

Nåväl, med det sagt: såklart är ”Sometimes The World Ain’t Enough” en ren fest från start till mål. Det är musik som låter lika mycket GENESIS och TOTO som den gamla TV-serien Miami Vice eller ELO. Personligen tänker jag på stora produktioner från förr också, när en sån som Bowie kunde åka till Berlin för att spela in och verkligen måla ut sina tankar och känslor – det känns lite på samma sätt när man lyssnar på den här plattan. Startspåret This Time har ett härligt driv, och sen får man en riktig berg-och-dalbana med såväl finstämda snygga låtar som rakare glamrock-rökare. Favoriterna heter för egen del Lovers In The Rain och Barcelona, där kanske främst den senare har ett sväng som antagligen är i alla fall delvis kriminellt. Att inte digga med till den låten är en utmaning vill jag lova! Nämnas bör nog också Winged And Serpentined, Can’t Be That Bad och den långa episka avslutslåten The Last Of The Independent Romantics. Fina stycken, och i samband med att den här texten författas blir det tydligt: skivan är stark, lika stark som föregångarna. Slutsatsen måste bli den klassiska, det är inte ni – det är jag.

THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA har vansinnigt kul, det märks, och den kreativitet och spelglädje som det ger spottar ur sig nytt material och nya möjligheter. Självklart tar vi gärna emot det, och sen är det upp till var och en av oss att inte överdosera. Läckert omslag, för övrigt!

THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA ”Sometimes The World Ain’t Enough” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *