The Greek Connection

När du läser detta är Rebellängeln inte här. Han är i Grekland, och slappar. Precis som förra året. Och som start på den veckan kommer lite musik med en högst personlig koppling till just Grekland. Ibland för att… ja… det är sant. Ibland inte alls för att det är sant utan för att det känns rätt. The Greek Connection, kan vi kalla det – och givetvis kan man inte prata grekisk hårdrock utan att ta avstamp i det mest givna av band: ROTTING CHRIST.

Det är ett sånt där band som jag har respekt för, men alltid tyckt varit lite ojämna. Eller, ojämna… de väljer sina egna vägar, och musikaliskt innebär det ibland att de blandar saker lite för mycket för min smak. I skivhyllan står två plattor med bandet, dels livegiven ”Lucifer Over Athens”, och dels den här. ”Aealo”. Den skivan innehåller Demonon Vrosis, och det här är bra tycker jag. Det är bandet i sin svarta fina form där man lyckas kombinera såväl tyngd som känsla. Given låt att representera bandet på spellistan som du hittar i slutet av inlägget förstås. Svårare för min del med de här två..

Det här är två band som känns givna i en Grekisk koppling, men som jag faktiskt inte har någon som helst koppling till. FIREWIND, kanske mest kända för att gitarristen Gus G lirat med OZZY OSBOURNE) har tagit sitt namn från Uli JOhn Roths ELECTRIC SUN som ju varit Tips här på Bloggen, men annars har de helt gått mig förbi. Lösningen blir att kolla Spotify, där låten Maniac från ”The Premontion” har typ tio gånger så många spelningar som den som har näst mest. Det borde väl vara en bra representant?

Lustigt nog är den från 2008, samma år som SEPTICFLESH största hit (according to antalet spelningar på Spotify då, jag har egentligen ingen aning…) Anubis, en låt som också har typ tio gånger så många spelningar som den näst mest spelade. Anubis återfinns på ”Communion”, en skiva med riktigt fult omslag. Bandets black metal har svävat förbi undertecknad ibland, men aldrig riktigt fastnat om jag ska vara ärlig. Även om de – förstås – får räknas till ett av de stora Grekiska hårdrocksbanden.

De här två banden kanske inte är lika givna? WINTER’S VERGE är väl egentligen från Cypern, men för mig är det close enough. Dessutom har jag faktiskt intervjuat dem en gång i tiden, och det behövs lite klassisk power metal på den här spellistan. Och The Captain’s Log är ju frejdig och bra, så det känns helt givet att den ska vara med. Cypern/Grekland eller inte. Nu var det ett tag sen WINTER’S VERGE gav ifrån sig ett livstecken, precis tvärt emot vad POEM gör. Det bandet verkar ha vind i seglen (hehe, det är ett skämt efter pirattemat vi nyss hade..!), och jag gissar att de här gossarna kommer att skapa en hel del brus framåt. Progressivt, i den bana som OPETH, IN MOURNING, BE’LAKOR med flera plöjt upp!

Om OCEAN OF GRIEF blir det inte mycket text. ”Nightfall’s Lament” är grymt bra, men det bästa är egentligen om du läser recensionen som finns här. Där har du massor av text om detta doom-dödsiga/döds-doomiga band som du verkligen inte får missa. Från Aten/Attica, om man får tro Metal Archives, så de passar ju verkligen in i ett inlägg om den Grekiska kopplingen.

Nu kommer tre skivorna som har lite eller ingen koppling till att det är Grekiska band – däremot sitter de ihop med landet för egen del. Tjeckiska CULT OF FIRE är förstås mest långsynt, deras symfoniska och episka black metal har ju inte mycket med Greklans sol att göra rent generellt – men resultatet av förra årets semester var faktiskt att den här skivan inledde höstsäsongen på Rebellängeln Tipsar då den gått varm i lurarna medan solen stekte. Eftersom jag gav mig i kast med plattan i just Grekland så tror jag att den alltid kommer att ha en sådan koppling för min del, hur långsökt och märkligt det än kan tyckas. för övrigt är detta en skiva du inte vill missa om du gillar band som MGLA  eller UADA. Kolla in ”Triumvirat”. Den finns inte på Spotify, så istället för att ha den i spellistan nedan får du hela klabbet på YouTube här!

 

BLEEDING GODS är från Holland. Det är en bit från Grekland, kan man säga. Men ”Dodekathlon” är inget annat än ett grekiskt drama, med spår som Beloved By Artemis, Hera’s Orchard och i sammanhanget extremt väl döpta Saviour Of Crete. Jodå, det är på Kreta undertecknad slappar, och den här typen av storslagen döds passar fint till omgivningarna. Skivan är dessutom riktigt stark, en sån där som liksom växer fast i lurarna om man börjar lyssna på den.

Sist men inte minst har vi TIAMAT. Detta är ”Amanethes”, lätt min personliga favorit i bandets diskografi trots att flera av klassikerna återfinns på andra skivor. Den här är dock stark från start till mål, och självklart finns den med i denna trio eftersom Johan Edlund huserar i Aten, trots att han är svenne till ursprunget. ”Amanethes” innehåller all sorts musik – black metal, pop, svävande vackert gitarrplock, rock, metal – you name it. Att man lyckats få ihop en så bra platta som trots den ytliga spretigheten är stabil och solid hela vägen är snyggt jobbat, och det är knepigt om man ska välja ut en enda låt att representera den Grekiska kopplingen i en spellista. Till slut fick det ändå bli Equinox Of The Gods, om inte annat för titeln… och eftersom CULT OF FIRE inte återfinns på Spotify så valde jag ett bonusspår från TIAMAT. Ett helt annorlunda i form av vackra svävande Meliae.

8 reaktioner på ”The Greek Connection”

  1. Var är Necromantia och Varathrone- His majesty of the swamp ;-).
    Rottings senaste studioplatta Rituals är också fantastiskt bra.
    Perfekt för mörka varma kvällar i Grekland…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *