Recension: DIABOLICAL ”Eclipse”

Angry Metal Guy (AMG) har en kul grej där han listar varje månads skiva, dvs den som varit bäst. Det är ofta kul och intressant läsning som inbjuder till diskussion. Om Rebellängeln skulle göra en liknande lista på årets första tre månader gissar jag att den – om den skrevs i varje månads hetta och utan reflektion bakåt – skulle se ut något sådant här: Januari = ASTROPHOBOS ”Malice Of Antiquity”. Februari = SOEN ”Lotus” och CANDLEMASS ”The Door To Doom” får nog dela äran, de spelades lika mycket. Mars = HORNDAL ”Remains”. Bra skivor alla, men om man samtidigt skulle ange kvartalets mest spelade skiva, och den jag nog plockar fram som någon form av grundmurad kvalitetsbetyg på hur väl musikåret 2019 startat så är det den här. ”Eclipse” med DIABOLICAL råkar bara vara en sån där skiva som du inte lyssnar en gång på och sen har du full koll på allt – den växer och avslöjar nya saker för varje varv du tar med den. En sån där som kanske inte vinner ett enda spurtpris, men ändå tar hem hela Vasaloppet, för att ta en krystad anekdot.

DIABOLICAL gör ambitiös musik. Förra plattan ”Neogenesis” kom med tillhörande skönlitterära bok på dryga 100 sidor för att verkligen belysa texten och historien i den dystopiska sagan, och även om förpackningen inte har samma svindlande ambitionsnivå denna gång så har man inte sparat ett vitten på hur mycket man satsar musikaliskt. Det är storslagen och episk dödsmetall som bjuds, där inslag av körer och klassiska instrument används flitigt för att bygga stämning och harmonier. Carl Stjärnlöv (sång) tar hjälp av alla trix i boken och gäster för att leverera rensång, growl av grövsta sort, väsande black metal-stämmor och allt där emellan. Redan innan första spåret We Are Diabolical har klingat ut så har man landat i fler intryck än de flesta skivor levererar över hela speltiden. Det skulle såklart kunna bli nästan epilektiskt vansinne av så många lager och så mycket djup i musiken, men icket – det här är så snyggt sammansatt och byggt att det aldrig någonsin känns fel med det storslagna anslaget. Bandet är sammansvetsat, och Sverker Widgren (gitarr), Dan Darforth (bas) samt Jonathan Person (trummor) tar oss med på en resa genom mörkret där detaljer blir synliga allteftersom man vänjer sig och riktar uppmärksamheten mot dem.

9 spår får man, och trots att speltiden bara är dryga 41 minuter så räcker det bra. Över tid växlar favoriterna, och spår som initialt käns direkt och lättlyssnade – exempelvis Black Sun och just We Are Diabolical – faller kanske tillbaka i fältet allt eftersom andra spår avslöjar sin storhet. Skivans absoluta styrka är förstås helheten och hur den hålls ihop, men ska jag sätta några favoriter på en liten högre pall än de andra så heter de just nu Inception och avslutande Requiem.

Den här skivan balanserar på ett högre betyg. Det är en sån där som vinner i längden, och över tid blir det till en stor upplevelse.

DIABOLICAL ”Eclipse” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.