Recension: LIK ”Misantropic Breed”

SKELETAL REMAINS behöll titeln som ”årets bästa döds” i exakt en vecka, sedan släppte svenska LIK sin tredje platta och tog över den gula ledartröjan. Varför?

Lätt att besvara – enkelheten kombinerat med förmågan att skriva låtar som fastnar på hjärnan räcker långt. Vill man översätta det till referenser kan man säga att LIK klarar av att korsa IRON MAIDEN med ENTOMBED, och det förstår nog vem som helst att det är ett vinnande koncept om det fungerar. Nu är ju det inget nytt för Stockholmsbandet, redan debuten ”Mass Funeral Evocation” (som var Rebellängelntips) bjöd på samma recept, och vid efterföljaren ”Carnage” hade man förfinat detta sound ytterligare lite. Nu? Fulländat. Kanske. Vi får återkomma till det. I alla fall känns det nära, lyssna på Decay och direkt efterföljande Funeral Anthem så har du perfekta exempel på det där som LIK gör så bra, mixen av old school Stockholmsdöds och… IRON MAIDEN. Typ. Svänggt, tungt och hårt på samma gång som det rymmer luft, och när man hör hur pass väl låtar som de är ihopskruvade så är det föga förvånande att den här skivan dyker upp lite här och var omgiven av superlativ.

”Misantropic Breed” är 11 låtar och klockar in strax under 40 minuter, vilket är ganska precis lagom. Längre tid än så behöver inte Tomas Åkvik (gitarr, sång), Chris Barkensjö (trummor, sång), Niklas Sandin (gitarr) och Joakim Antman (bas) dra ut på det, och det passar låtstrukturerna väl att de lägger sig där runt 3-4 minuter vanligtvis. Det ger tid för ett fläskigt intro-riff att falla över i en tung vers (Female Fatal To The Flesh), ett redigt bisvärmsriff till tuggande tvåtakt (Flesh Frenzy) eller ett break mitt i låten för att hämta ny sats (Wolves). Kasta in lite snygga solon och som tidigare nämnts en nypa episka Maiden-riff så har du soundet definierat. LIK rör sig ledigt och lätt över såväl smisk-döds som tyngre och malande sådan, och kanske är det anledningen till att ”Misantropic Breed” står sig så väl? Trots det ganska smala receptet känns den varierad.

Starkaste skivan som helhet från den här dödspatrullen, och det man mest tänker på är att LIK börjar bygga en låtlista som kan välta vilken livescen som helst när världen väl bestämmer sig för att återgå till ett mer normalt tillstånd och tillåta spelningar igen. Och lyssnar man på avslutande Becoming så undrar man ju igen… är detta fulländat?

LIK ”Misantropic Breed” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!