Amerikanska UADA knockade mig fullständigt med sin förra giv, debuten ”Devoid Of Light”. Melodisk black metal, svängigt som… ja, satan, rent av. Tänk MGLA, ungefär, med samma driv. Dags för uppföljaren ”Cult Of A Dying Sun”, och eftersom förra given inte bara knackade på porten till framgång utan rev ner hela jäkla entrén så är det här en skiva med förväntningar förknippade till sig. Kort sagt: klarar UADA att leverera under den pressen?
Det lika korta svaret: ja.
Man behöver inte många sekunder av inledande The Purging Fire för att hamna i rätt stämning, och när Portlandkvartetten därefter kastar sig över långa – och helt fantastiska – Snakes & Vultures så sitter allt precis där det ska. Jävlart vad svårt det är att hålla kroppen under kontroll när herrar James Sloan (gitarr), Jake Superchi (gitarr och sång), Brent Boutte (trummor) och Edward Halpin (bas) släpper lös! Precis som man vill så är det lättlyssnat utan att bli för mjäkigt, och produktionen passar ypperligt till den här typen av musik. Faktum är att storheter som WATAIN och DIMMU BORGIR likväl som mindre erkända men starka akter som NEKROKRAFT och DRUDKH får se sig akterseglade i kampen om årets black metal-platta. Det här är i paritet med tyska EVIL WARRIORS, om än av en annan modell. Snyggare och mer polerat, och när bandet träffar rätt med sitt ”rid” i låtar som Blood Sand Ash, Sphere (Imprsonment) eller det knäckande tunga titelspåret så är man uppe och touchar mot maxbetyget. Knappa 56 minuters speltid där nästan inget känns överflödigt sammanfattar väl känslan rätt bra, vill jag påstå.
Om UADA känns som en amerikansk version av vårt svenska toppenband SKOGEN så är det här en skiva i paritet med deras bästa giv ”I Döden”. Stämningsfullt utan att dra ner på tempot. Imponerande, UADA!
UADA ”Cult Of A Dying Sun” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!
Riktigt bra platta.