Julen avklarad, med den långa lista med svammel som det alltid innebär för Rebellängelns del, den långa listan med vad som varit godast, bäst, vackrast under det föregående året – och det är dags att ladda för en av de absoluta höjdpunkterna: Årsbästalistan. Som valnigt blir det en Topp 50-lista, där det ska räknas ner till de främsta 10 som får lite extra plats i solen, och som ni säkert förstår tarvar denna uppgift en hel del arbete och tankemöda. Kolla in föregående års listor så förstår du (2017, 2016, 2015 och 2014 som publicerats på Heavy MetAle).
Som omväxling tänkte jag att vi skulle kolla lite extra på de skivor som faktiskt inte får vara med. Lite innan. För det första: det som krävs för en placering på Topplistan är en fysisk skiva, vilket gör att t e x WOLFTOOTH inte får vara med (fast plattan i sig kanske är bra nog). Jag vet, dte är old school rules, kanske kommer de att ändras till nästa år, men… det tar tid att få en gubbe att förändra sina sätt, så vi lever med de gamla reglerna än. De innebär ju också at bara studioplattor kommer med, inga EP’s, samlingsskivor eller livesläpp. Eller för den delen skivor som släppts eller kommit i undertecknads väg så sent att de inte hunnit smälta in – t e x SULPHUR AEON och faktiskt också DOMKRAFT. Så. så här ser det ut!
Kollar man på bilderna ovan så finns det flera riktigt bra skivor som det gjorde ont att inte ta med på den kommande listan, ett faktum som visar hur starkt skivåret 2018 har varit. WE SELL THE DEAD, BOREALIS, OMNIUM GATHERUM, BLACK OATH, BLACK LABEL SOCIETY, VOJD, THE WATCHERS, VREID, VOODOO CIRCLE, USURPRESS, BROOD OF HATRED… I flera fall har skivan, över tid, falnat vad gäller speltid trots att den kanske sopade hema toppbetyg eller var veckans smak när den kom, och i andra fall blir den helt enkelt utkonkurrerad av starkare alster från andra artister.
Med det sagt: det finns kanske ett par som vi ska kolla mer på, och som kan vara värda att belysa lite extra.
GHOST, till exempel. Jag gillar GHOST, och tidigare skivor har placerat sig högt upp på listor och i betyg. Däremot lyssnar jag aldrig på GHOST mer än av slumpen, har liksom inte suget. Och när det gäller årets släpp ”Prequelle” så var den ganska svag redan från start, och så här i efterhand minns jag nog inget av skivan. Eller, jo, refrängen på Rats! Men det räcker såklart inte på långa vägar till en placering på en Årsbästalista…
MARDUK då? Deras ”Frontschwein” var ju alldeles lysande, vadan denna dissning? Ärligt talat, det pågående digitala kriget mot MARDUK avseende vissa individera inblandning i högerextrema kretsar har nog påverrkat undertecknad en aning, även om innerst inne tror att att det är B-S. Dock – skivan är lpngt från så bra som man kan förvänta sig med ett sånt band!
Närmast en placering på Topp 50 (och alltså egentligen på plats 51)? LUCIFER. Den här skivan hade jag i högen för de bästa ända till sista veckans genomlyssningar, och även efter det så.. ja… det är n’stan svårt att avgöra varför den inte ska få vara med. Riktigt bra rock-skiva, detta!
Så.
Nu kvarstår ”bara” att invänta Nyårsafton för att få reda på facit… vilkla klarade av att gå hela vägen till Rebellängeln Topp 50 år 2018?