God Jul med Best Of-listan 2018!

GOD JUL på er!

Precis som vanligt innebär julfirandet här på bloggen en titt i backspegeln och vad som egentligen hände det gångna året. Inte Årsbästalistan (den kommer förstås på Nyårsafton), men en massa annat gott. Du vet, Bäst omslag, live, dryck, spel och sånt. Förra året såg det ut såhär, och medan du rullar dig i glögg och pepparkakor kan du ju passa på att smygläsa årets lista på telefonen. Mycket nöje!

BÄSTA ROCK: PALACE Of THE KING ”Get Right With Your Maker”

Ja, det finns ju ingen anledningen att gå ut löst. Visst ska det erkännas att det här är ett år där undertecknad faktiskt inte spelat speciellt mycket klassisk rock’n’roll, men det finns ett par plattor som helt enkelt inte går att värja sig mot. Den här står främst i det ledet, kreativa supernovan PALACE OF THE KING som med sin tredje platta ”Get Right With Your Maker” är helt enkelt en ångvält av rent sväng. Kolla in!

ÅRETS ÖL: STIGBERGETS WEST COAST IPA och POPPELS WEST COAST IPA

Jodå. Två sorter har speciellt gett mig nöje detta år, New England styla och West Coast style. Och eftersom ett av grundkriterierna är att man faktiskt på ett enkelt sätt ska kunna få tag i årets öl så faller till exempel Dank Tranquillity bort (man orkar ju inte specialbeställa hur mycket som helst). Kvar finns de här två raringarna kvar. Båda är riktigt bra och två favoriter som ramlar ner i korgen när helst de finns. Ska det väljas en enda som segrare så är det den Göteborgska varianten från Stigberget tänker jag, för… den finns på mitt lokala Tyresöbolag!

ÅRETS TV-SPEL: RED DEAD REDEMPTION 2

Det här är faktiskt lite av en chansing. för i ärlighetens namn så har jag inte spelat klart det här spelet än – och jag brukar vilja veta hur storyn slutar innan jag fäller ett omdöme. Däremot går det liksom inte att värja sig, för gosse vad läckert det här är! Visst har det funnits konkurrens (Far Cry 5… Tombraider… kanske framförallt God Of War som var rent av underbart…), men när det hela ska summeras och man ska dela ut ett pris så går det liksom inte att förbise det här spelet. Det är som att leva i western, på riktigt. Otrolig prestation av Rockstar Games.

ÅRETS HATKÄRLEK: SPOTIFY

Jodå. Du vet att det blev tvunget att skifta spår från att köpa plattor som lästes in i iTunes och sedan synkades till en klassisk iPod, och att det som Rebellängeln numera använder för att lyssna på musik ”on the go”. Och det där är ju jääääkligt kluvet. Å ena sidan – möjligheten att enkelt kolla in saker, att dela (och få delat) förslag är härligt. Å andra sidan så försvinner allt bra och klassiskt för en massa skit man lägger till, så helt plötsligt är spellistan smockfull med.. ja… bajs. Och sen rekommenderar Spotifyn från det, så det blir liksom ingen ordning alls stundtals. En klar hatkärlek måste jag säga. För övrigt kanske också en räddning, för i år har förmåga som skivindustrin har att distribuera just skivor varit bedrövligt. Vilket ju genast för oss in på:

ÅRETS SIFFROR: 93 OCH 1210.

03 är alltså antalet skivor som undertecknad köpt i år, vilket är ett klart steg neråt jämfört med vad det brukar vara historisk (över 100 de senaste åren, ibland upp mot 200…). Kanske beror det på att det varit så  mycket lättare att provlyssna  än innan, men faktum är att jag försökt köpa fler. Just nu ligger väl närmare ett tiotal skivor på beställning som bara.. ja.. inte levereras. Och flera gånger under året har de svenska handlarna inte kunnat få fram skivan ifråga, trots att den finns släppt (ex SKELETONWITCH). Eller så missas releasedag med typ tre veckor (som med MANTAR). Nä, det är tydligt detta år – nu försvinner den fysiska plattan i stor utsträckning.

1210 är antalet löpkilometer, och det med en vecka kvar till året slutar )med andra ord över 100 km per månad..). Det är en siffra jag är oerhört nöjd med, speciellt med tanke på att de senaste åren spolierats av trasiga fötter och knän. visst, flera av dessa är på löpband för att det är skonsammare, men ändå – målet var som vanligt 500 km, dvs en mil i veckan ungefär och det har ju överträffats med råge. Som en positiv bieffekt har undertecknad tapat ca 7 kilo i vikt också, trots att det ölas och snacksas hejvilt!

ÅRETS HÅRDROCKSLAND: DANMARK

Jodå, våra södra grannar har fått fart i skutan. SLAEGT, RISING, UNDERGANG, PHRENELIT, TAPHOS är bara ett par av essen de drar ur hatten. Jag är imponerad, och det roliga är att det brakar runt över flera olika genrer. Döds, svängig rock, black… det spelar ingen roll. Underligt att ett så pass litet land tar så stora kliv på en gång, men jag är inte den som gnäller. Jag fäller istället ut hornen och rockar järnet!

ÅRETS AVSKED: SLAYER

Tack för kaffet – nu är det finito. Efter nästan 40 år i manglandets tjänst har giganterna SLAYER bestämt sig för att det är dags att hänga upp gitarrerna och sluta resa världen runt för att mässa om seriemord och vansinne. Att det här bandet skulle nå så brett kommersiellt gissade de nog inte ens själva när de drog igång, och egentligen har de ju alla odds mot sig. Stenhård dödsthrash med avskräckande tema – kan det vara nåt? Tydligen. Avskedet i Stockholm framfördes på Hovet, och dra mig baklänges vilket gig det var. Ståpäls stora delar av resan helt enkelt. Visst fortsätter bandets avskedsturné ett tag till (du kan bland annat se dem på Sweden Rock i sommar, en sista gång på svenska mark), och det är ju fint så. Däremot är det tydligt: nu är det nog. Tack för allt, SLAYER!

ÅRETS ”GAMMAL ÄR ÄLDST”

Några som däremot inte tycks ha planer på att ge sig är de här farbröderna – och varför skulle de? 18:e fullängdsplattan – 44 år efter debuten ”Rocka Rolla”, samma år som undertecknad föddes! – släpper de lös ”Firepower” på världen och visar att de inte bara är aktuella och relevanta fortfarande. Man sparkar rent av stjärt, och kommer tillbaka till god form igen. Det såg jag inte komma, men redan när titelspåret avslöjades ungefär den här tiden förra året kunde man ju ana att det var något på gång. The Metal God sjunger några oktaver lägre, men bandet har lagt musik rätt, så resultatet är riktigt bra. Gamlingar kan!

ÅRETS SPELNING: TRIBULATION på Gefle Metal Fest

Jag missade när TRIBUILATION avslutade sitt år på Södra Teatern i Stockholm i december, och förstår jag saken var det ett alldeles speciellt gig – men jag såg dem på Gefle Metal Fest i somras, och det var så bra att jag fortfarande kan gå runt och vara nöjd. Detta är Sveriges mest intressanta band, de har en alldeles egen stil och scenshow – och det hela blir bara bättre live. Sättet som gitarristerna Jonatyhan Hultén och Adam Zaars kompletterar varandra såväl i stil som koreografi och rörelsmönster är fascinerande. Med det sagt: konkurrensen fanns där. BEHEMOTHs spelning på samma festival. Det nämnda SLAYER-giget. Upplevelsen att se FUN MANCHU utan förväntningar och komma ut svettig och lycklig…

ÅRETS LIVEPLATTA: OPETH ”GARDEN OF THE TITANS – LIVE AT RED ROCKS”

I år kom ett par riktigt vassa livesläpp, och det är inte alldeles enkelt att urskilja en vinnare i den här kategorin. BEHEMOTH med ”Messe Noir” är en utgåva man inte får missa, AMON AMARTH och deras färska ”The Pursuit Of Vikings” likaså – men den som spelats mest och håller bäst är den här. Kanske har det att göra med att vi fick äran att samarbeta med bandet för att brygga deras öl (läs t e x intervjun med Fredrik Åkesson), men jag vill ändå påstå att såväl det filmade materialet som det musikaliska innehållet är riktigt bra. Inledande låten Sorceress är kanske det bästa exemplet. Ståpäls?

ÅRETS LÅT: NECROPHOBIC ”TSAR BOMBA”

Sicket jävla sväng och driv det är i den här låten! Kan inte ens räkna hur många varv den snurrat i år, och hela skivan är oerhört bra.

ÅRETS BLOGG SOM INTE ÄR EN BLOGG: ANGRY METAL GUY

Detta har varit ett år du Rebellängeln fladdrat runt en hel del, och inte följt någon av våra svenska bloggar slaviskt. Kul läsning som vanligt på bland annat Bara Metal, Tune Of The Day, Metallbibliotekarien, Hatpastorns Likpredikan med flera – men oftast är det nog ändå den här siten det landat i. Och kanske framförallt: det finns ju alltid spännande saker att läsa och upptäcka där om man gillar skivrecensioner. Kolla in den. Angry Metal Guy. Give in to your anger

ÅRETS REFRÄNG-ORGIE: ALICE IN CHAINS ”RAINIER FOG”

Den här skivan är helt fuckin’ magisk vad gäller refrängerna. Det är inte alltid versen är lika fantastisk, men… gosse, refrängerna på den här skivan är ju att dö för! The One You Know, Maybe, Never Fade… försök lyssna på dem utan att de fastnar, I dare you!

ÅRETS KÖP: Ny TV.

65 tum. Knivskarp bild. Jodå, den gamla var helt okej, men det är bara att erkänna – men den nya LG-TV’n har allt blivit bättre!

ÅRETS BESATTHET: NFL (och DALLAS COWBOYS)

Rebellängeln har alltid gillat amerikansk fotboll, och tittade enormt mycket på det i unga dagar. Såg bland annat de episka kamperna mellan Buffalo Bills och Dallas Cowboys i Superbowl, och sedan förra årets resa till Dallas har det där bitit sig fast. Rejält. Varenda dag går åt till att uppdatera sig eller kolla matcher via den där fantastiska NFL Gameday-appen som bjuder på kondenserade matcher, livematcher, highligts och alla program som diskuterar amerikansk fotboll och NFL. Kollar överallt – på bussen, hemma, i sängen… det är crazy. Och ni vet ju att dte drar ihop sig till slutspel? Spännande är det!

ÅRETS SAKNADE KATEGORIER?!?

Ja, med tanke på att TV’n är ny är dte en aning förvånande att jag inte för allt smör i Småland kan namnge en TV-serie eller en film som verkligen fångat mig i år?!? Är det för att allt som släppts är skit? Eller för att jag inte minns något? Eller för att jag antingen spelar eller kolla NFL? Vet inte – men jag undrar om jag kan namnge något som sticker ut ens om livet hängde på det.

Vad är det jag missat?

Dessutom saknas årets snacks, men det ska i ärlighetens namn sägas att dte mer beror på att… ja… ja nog ätit allt som kommit i min väg. Inga favoriter, helt enkelt. Knastrar det är det bra, liksom…

ÅRETS DEBUT: EVIL WARRIORS: ”FALL FROM REALITY”

Skivan må vara ful som stryk, bandnamnet måhända det ostigaste norr om Gouda (hihi!), men det spelar ingen roll: debuterar man med sin första riktiga fullängdare på det här sättet så är det bara att buga och dyrka. Tyska EVIL WARRIORS släppte ”Fall From Reality”, och undertecknad föll pladask! Lyssna!

ÅRETS LÄSNING: PIERCE BROWN och serien Red Rising

På Svenska handlar den om färgen rött och dess uppror, och den här science fiction-sagan i tre delar har förmågan att trollbinda sin läsare. Första delen är som en kombination av Flugornas Herre och moderna ”tävlingssviter” som Maze Runner eller Hungerspelen, men sen blir det mer rymdäventyr av allt. Det blir stundtals storslaget, samtidigt som samhällskritiken är ständigt närvarande – som sig bör i klassisk science fiction.

SNYGGASTE OMSLAG: MANTAR ”THE MODERN ART OF SETTING ABLAZE”

Jo, jag vet att detta egentligen är en avbildning av ett konstverk, närmare bestämt ”Lichtbringer” av Bernhard Hoetger (läs mer i den här utmärkta intervjun) ,em det passar riktigt jävla bra på den här skivan. Plus att det är snyggt. Däremot ska sägas – jag tycker att den generella nivån på skivomslag i år har varit okej, men inte mer. Inga fantastiska saker. Närmast den här kanske USURPRESS och BURNING WITCHES får nämnas?

ÅRETS ”MEH?”: GHOST och ORPHANED LAND

Den här kategorin kan inte vem som helst vinna. Det krävs för det första att man har förväntningar på sig, att tidigare skivor varit snor-bra och sen att årets skiva inte är super-jävla-kass, utan bara…. meningslös. Försvinner ut i intet. Och oväntat nog finns det två skivor som delar på det epitetet i år, dels GHOST och deras ”Prequelle”, och dels ORPHANED LAND och deras ”Unsung Prophets And Dead Messiahs” – två skivor som efter den inledande kollen tillsammans lockat till prick 0 spelningar. Tråkigt är bara förnamnet, och ett stort ”meh?” är vad de förtjänar. Men.. det kunde ju varit värre:

ÅRETS FEL: MACHINE HEAD ”Catharsis”

MACHINE HEAD är ju ett av världens bästa band, men… årets platta ”Catharsis” är rent av bajs. När frontmannen Rob Flynn dessutom går i clinche med folk på nätet för att förklara att de har fel så blir allt så tydligt. Det här är årets fel, inget annat!

ÅRETS ”Röst från andra sidan”: WARREL DANE

Det är inte mycket att säga – Warrel Dane med ett förflutet i NEVERMORE och SANCTUARY förlorades förra året, men kom tillbaka från andra sidan med den här skivan i år, en platta han arbetade på när han gick bort. Köp den, det är många fina hedersbetygelser och hälsningar i den fysiska produkten!

ÅRETS TRÄNINGSKOMPIS: SKELETAL REMAINS ”Devouring Mortality”

Det ska vara bisvärmsriff till Rebellängelns träning i år. KRISIUN till exempel, men framförallt den här skivan – SKELETAL REMAINS högernäve ”Devouring Mortality” som verkligen kan få blodet att pumpa! Det är rätt okomplicerat, mne vad spelar det för roll? Det funkar. Big time.

ÅRETS – ”JURYN HAR INTE BESTÄMT SIG ÄN”!

Musikåret 2018 är extremt starkt, och det som förra året kändes relativt enkelt avseende de olika kategorierna – Årets Döds, Årets Black Metal, Årets Doom med mera – är detta år inte alls så enkelt. Mången timme spenderas med att återlyssna på årets utgåvor, att stapla skivorna i reltiv ordning och att klura på vilken placering de ska få. Därför är det inte möjligt att sätta ner foten avseende flera av kategorierna än – du får ge dig till tåls till Nyårsafton för att ta del av hela listan så småningom. Den som väntar på något gott…!

2 reaktioner på ”God Jul med Best Of-listan 2018!”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.