GOD JUL – detta var 2019!

GOD JUL, Heavy MetAle-fans!

Som vanligt ska vi fira med att titta lite på året som varit, och lyfta fram lite av det som varit bäst, störst, vackrast och godast. Det är inte Årsbästalistan – den kommer ju som vanligt på Nyårsafton – men väl samlingen där du hittar allt annat. Förra årets lista finns här, om du vill jämföra, annars är det bara att luta sig tillbaka och ge sig hän.

Årets Spelning: KING DIAMOND på Fryshuset i Augusti.

Först levererar BATUSHKA rätt bra som uppvärmning, och sen rev KING DIAMOND hela stället, nästan. Vuxna män grät i publiken, hela scenshowen med teater och skådespelare och allt – och dessutom sjöng han helt förjävla bra, King. Visst fick vi flera bra spelningar på årets Gefle Metal Fest, eller KATATONIAs gig i december – men det känns ändå ovanligt lätt att kora segraren i år. Eller kungen, kanske vi ska säga?

Årets Liveplatta: TRIBULATION ”Alive & Dead At Södra Teatern”

Den här spelningen skedde ju innan, men vrider vi perspektivet och tittar på vilken liveutgåva som varit bäst 2019 så kniper den här underbara saken titeln. Hård kamp dock då det finns flera pärlor: JORN, KING DIAMOND och SLAYER till exempel. Ett bra år överlag för den som gillar liveutgåvor!

  

Årets Upptäckt: JUNGLE ROT

De släppte ingen skiva i år, JUNGLE ROT, men jäklar vad de släppte sargen. Eller, kanske det var jag som släppte sargen och fattade grejen? Otroligt bra band detta, och efter deras spelning på Gefle Metal Fest i somras fastnade jag stenhårt. Köpt fyra plattor som alla är den där underbara mixen av sväng och tyngd som gör döds… ja,. alldeles bäst. Allra bäst är senaste självbetitlade plattan, så den fick också vara Tips tidigare i år. Rekommenderas varmt, om du nu inte redan har koll på den här orkestern!

 

Årets Öl: Oskar Blues ”Can O Bliss Hazy IPA”

Ja, det ska erkännas – det har blivit en hel del öl av olika sort detta öl. I slutet av året ramlade den här in som en tillfällig nyhet, och en sort som verkligen föll Rebellängeln på läppen. ”Can-O-Bliss Hazy IPA” från Oskar Blues har en närmast perfekt balans för min smak, dte får ju inte bli för mycket juice av det. 7,2% är i mesta laget dock, så efter en tre eller fyra på en fredagkväll så… ja.. då  blir det liksom inte så många fler även om det skulle vara gott.

Årets Debut: ONTBORG ”Within The Depths Of Oblivion”

Från Italien kom den här överraskningen, en helt fenomenalt fin dödsmetallplatta som balanserar mot black metal. Helt jäkla okänd känns det som, men möjlig att köpa direkt av bandet på nätet. Gör det. Och behöver du mer övertalning läser du texten från när skivan fick vara Rebellängeln Tipsar i höstas. Det här gör inte ONT, höhöhö..!

Årets Möte: ROTTING CHRIST, på plats i Grekland!

Ja, det var verkligen helt galet och osannolikt, att hamna på samma bar som ROTTING CHRIST dagen efter att de spelat på Chania Rock Festival på Kreta – och att det dessutom slumpas så att man börjar prata med dem. Otroligt roligt, och en grej som jag kommer att minnas framöver. Trevliga utav bara fan var de ju såklart också.

Årets Avsked: Close-Up magazine

ja, tyvärr den enklaste kategorin att besätta dessuomt. Efter så många år och så stor del av ens liv så var det i år dags för Close-Up Magazine att lägga ner. Ett enormt hål kvarstår, för det fnns ingen chans att Sweden Rock magazine kan fylla samma roll. Dessutom kommer sommarens festivaler att vara tommare, då det sedvanliga tältet inte finns där längre. Otaliga riktigt duktiga skribenter gör annat nu, otaliga läsare stirrar förvirrat med blicken och undrar vad man ska ta sig till nu. För egen del har jag inte ens läst det sista numret, det ligger fortfarande orört i bokhyllan. Kanske blir det mellandagarnas uppgiftm vem vet? Vila I frid, Close-Up Magazine.

Årets Snacks: Estrella Sourcream & Onion

Ja. Jag vet. Jag borde inte. Och stundtals har jag klarat mig bra och hälsosamt, men stundtals inte. Alls. Och då har det varit de här som slunkit med…

Årets TV-spel: Days Gone

2019 har verkligen varit uselt när det gäller spelande. Har liksom inte fastnat, eller haft tid, eller blivit biten nog. Det har testats lite spel, och dessutom har jag nog tagit hem varenda gratisspel som funnits i Playstatino Plus-abonnemanget. Och inte installerat eller spelat ett enda av dem, typ. men ett tag fastnade jag ändå för det här spelet, Days Gone, som verkligen hade en annorlunda approach. Bensin är viktigast av allt, för får du soppatorsk på hojen mitt i natten är det typ ajöss. Zombier och annat överallt. och stora horder som drar runt och som man bara kan försöka fly från. Nästen man ska brandbomba fast man vet att det kommer bli en hel svärm som kommer ut. Läskigt som fan, men rätt bra. Näst bästa spelet är nog The Division 2, men det där med att alla ser när man spelar och liksom kan ”tvinga sig på en” gillar inte riktigt jag. Online är inte riktigt min grej, har jag förstått nu.

Årets TV-serie: Netflix The Witcher

Den här kom ju i fredags, så i ärlighetens namn är jag inte ens helt igenom den, men det hjälps inte – det här är årets nya serie för undertecknad. Anledningen? Usel konkurrens, samt en förkärlek för Geralt (huvudpersonen) efter att ha spelat spelet. Ett tag hade jag Game Of Thrones som årets serie-kandidat. Alltså, första säsonge, trots att den har typ ett decennium på nacken – men jag och hustrun har bestämt oss för att börja kolla på den tillsammans, så det är en bra stund när kidsen härjar med annat. Även det säger ju hur lite serier som undertecknad har fastnat för egentligen. Försökte med Swamp Thing när den kom, men det dog efter tre-fyra avsnitt. Och Castle Rock, men den är ju så jäkla läskig att jag liksom inte kan se den och slappna av. Det har blivit amerikansk fotboll när det blivit TV. Annars väldigt mycket jobb det här året. Datorn i knät. Och då fastnar man ju knappast för något på TV, även om det råkar stå på …

Tuffaste koncept: HORNDAL ”Remains”

Det här är lätt det coolaste konceptet på året. Ett band som tar namnet från sin lilla hemort, brukssamhället som ligger liksom i skarven mellan Dalarna och Gästrikland och får klara sig själv – och en skiva som berättar legenden om uppgången och fallet av den lokala fabriken. Att det dessutom är en stenhård och helt fantastiskt bra skiva gör ju inte saken sämre!

Årets Läckraste Omslag: ”Death Atlas” av CATTLE DECAPITATION

Sent kom den, detta monster till skiva. Den är inte speciellt kommersiellt enkel – förbannar världen (typ), och leverar en hel kanna smisk i sonisk form – men jävlar vad bra den är! Utan att avslöja allt för mycket så kommer den såklart att spela en roll när året bästa skivor ska sammanfattas. Och omslaget! Det är faktiskt det enda som under året verkligen förhäxat mig. Underbart, och än bättre ju mer man tittar på det. Grooovy!

Årets Siffror: 1487 och 147

Det här året har det blivit ganska många kilometer. Skorna du ser på bilden har fått slita lite. 1487 kilometer till dags dato, och eftersom det finns ett par dagar kvar att vinka på så räknar jag med att kunna bräcka 1500-gränsen. 150 mil alltså. Nästan 3 mil i veckan om man slår ut det på året, och räknar man med två träningsfria veckor så är det exakt så. Det känns bra!

Den andra siffran är antalet inköpta skivor. Gissningsvis är 90-100 av dem plattor som släppts under året (flera av dem räknas ju dock inte in till de som kan få vara med på Årsbästalistan som vi pratat om), så det är fortsatt säkert 50 skivor som saknats i samlingen eller som man upptäckt i efterhand. Mysig siffra ändå!

Årets Låt 1: Weightless med EVERGREY

Den här låten kanske inte är årets bästa i mina öron, men en av dem. Och definitivt den låt som jag spridit mest och som blivit en sån där som andra delat vidare. Dessutom fick ju Rebellängeln äta upp sina förutfattade meningar ordentligt i samband med att den här plattan hamnade under lupp. Det var kul att bandet själva tog det med en klackspark!

Årets Låt 2: Guide My Pulse med OCTOBER TIDE

…alltså… lyssna på den där gitarrslingan! Det är så sorgligt och vackert på samma gång att hjärtat nästan brister, och när Spotify summerade vilka låtar som undertecknad spelad mest under året så förvånades jag storligen över att den här inte var överst. Den var faktiskt inte ens med på Topp 10. Anledningen förstod jag sen: den Topplistan besatts enbart av låtar från de tre skivor som hamnar i toppen av Årsbästalistan, en trio plattor som jag tycker sticker ut ganska tydligt i år. Vilka de är avslöjar vi som vanligt på Nyårsafton, men helt klart fick alla de skivornas låtar extra skjuts i antalet spelningar av att hela de skivorna rullat runt runt. Skulle jag tvingas välja en enda låt från året att ta med mig på en öde ö så är det dock frågan om det inte blev denna… Kolla in recensionen av hela ”In Splendor Below” av OCTOBER TIDE, tycker jag!

Årets Läsning: Ingar Johnsrud

Den här trilogin är helt osannolik. Kriminaldrama med overkliga inslag av biokemiska hot, smittkoppor och religösa galningar med rötter i nazistiska arbetsläger från andra världskriget. Men man får köpa det, för mitt i allt sådan är det en bladvändare av rang, och eftersom det i övrigt varit ett hårt år jobbmässigt så har jag inte riktigt haft orken att ta till mig allt för mycket annan facklitteratur. Avkoppling har eftersökts, och då har den här sviten varit perfekt.

Årets Blogg: Sound Pollution Store Facebook

I samma anda som ovan så måste jag tillstå att det varit ett år där jag inte riktigt hunnnit läsa så många bloggar som jag önskat. Eller, inte hunnit mer än att skumma dem. Bara Metal, Hatpastorns Likpredikan och Tune Of The Day är ständiga följeslagare, men mest har det blivit att följa med i världen via sociala medier. Alla skivbolagen är bra fiskevatten, men allra bäst är Linus och gänget på Sound Pollution Store – de spelar roliga och udda inspirerande musik! Precis vad man behöver när man  inte orkat lusläsa Angry Metal Guy. Tack!

Saker vi inte pratar om det här året:

  • Årets Hårdrocksläand. Jämnt fördelat i år. Kanada, Danmark, Tyskland, USA, Sverige… går inte att peka på ett enskilt land 2019.
  • Doftpinnar. Du vet, det är träpinnar i en burk med parfym. Typ. Jag fattar inget, men de är viktiga för min hustru tydligen. Låt oss inte prata om dem…
  • Fil. Alltså, om årets TV-serie ovan var ett nödrop och krystat som fan, så är det än värre med årets film. Vi pausar den helt tror jag.
  • Mina idrottslag. Dallas Cowboys är helt under isen och hittar nya vägar att förlora varje vecka, Skellefteå AIK är i en generationsväxling. Tufft.
  • Resa. Vegas (igen) var coolt, Kreta (igen) var coolt, Italien (jobb) var mindre coolt än väntta… kort sagt: flera resor, men inget som verkligen satt sig på hjärna och hjärta.
  • Black/döds/doom/heavu metal…. eftersom jag i många fall inte ännu satt ner fötterna. Arbete med årsbästalistan och dess placeringar pågår för fullt!

Och med det: GOD JUL, vänner. Vad var bäst för dig detta år?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.